galakvinnan

Det är lite rått och kallt ute. Säkert mitt i natten. Man vill inte gå ut, man vill inte stanna hemma. Ovissheten är total. Det är kanske nu ni ser kokboken, ja den där dammiga saken, i ögonvrån. jag råder er till att ta fram den. Jag hade en dock en expert lägligt till hands för just dessa situationer, men det går lika bra att forsätta att läsa och följa instruktionerna för alla er som inte råkar ha experter i närheten.

Steg 1. Bygg ihop en sned hylla. Och va inte kräsen, det mesta funkar. (Jag själv hittade "Bestå" från Ikea. Det tog mig 8 timmar att få ihop den och resultatet blev makalöst snett. Jag åtgärdade detta genom att ta bort en dörr, och nu syns det knappt) .



Steg 2. Bli ett med bokhyllan. Som experten skulle ha gjort. Vänligen se bildexempel om ni känner er osäkra.
(bilden är censurerad för er lite mer känsliga läsare, observera att det INTE är jag som figurerar i bilden, utan experten. )


Steg 3. Ta fram det som är ätbart ur kylen och brassa på allt vad ni har i en stepanna. Luta er mot något om ni behöver. Se glad ut.



Steg 4. Om ni har bra kharma så kan det bli pannkakor.



Steg 5. Ta en resorb och gå och lägg dig.

En vän till mig har fått hem ett brev från pliktverket. Där står det att om vi går ut i krig så ska alla som är värnpliktiga eller något liknande inställa sig på IKEAS parkering i Barkaby och invänta order. Han berättar detta över en hel del vin, och vi känner oss tvugna att ta ett glas till och dessutom tända en cigarett. Det visar sig att det även fanns direkta anvisningar i brevet om vart gratisbussen till IKEA avgår.

Min systers sambo utförde sin värnplikt som en sån där som går längst fram i ledet och spelar klarinett. Detta var 15 år sedan.

Så.

Om Sverige går ut i krig så kommer SLs lokaltrafik va det första som kraschar för alla dessa snubbar i uniformer som ska med gratisbussen till IKEA. Sedan kommer hela IKEAS parkering i barkaby vara fylld av dessa snubbar, och vissa av dem kommer att stå längst fram, och verkligen försöka lära sig hur en klarinett fungerar, blåser lite halvdant sådär.

Alla andra som ser detta skulle väl köpa en IKEA Sultan säng,en bag-in-box , ladda ner alla säsonger av NIP/TUCK och barrikera sig i sitt cykelförråd.

Vår generation skulle helt klart inte fixa ett krig. Det skålade vi på igår.

Gårdagskvällen kan summeras ungefär så här:

• Man kan blåsa fram ljud i urdruckna vinglas. Stora glasbehållare för blockljus funkar också.
• Jag ska inte ha mobilen i fickan om jag har stuprörsjeans. Mobilen ligger då mest på golvet i olika delar.
• Det är väldigt svettigt att dansa till techno-retro-soul i grovstickad polo, i en källarlokal.
• Att hälsa, och ge en kram, till en människa jag aldrig vågat hälsa på igen, kan ge en bra känsla i magen.
• Killtoan är alltid ett bättre alternativ än kön till tjejtoan.
• Berns uttalas för de belevade som "Eeernst".
• Stora, stora glasögon (tänk över kinderna) med spegelglas i , är helt rätt i tiden.
• Även stora, enorma hårspännen alá åttiotal/lotta på bråkmakargatan.
• Att det är så fruktansvärt mysigt att omringa mig med mina vänner, och bara va. En kaffe blev till en öl. So what.

Drack drinkar-rödvin-shots-öl med start på söder igår. Kvällen kan delas in i tre delar.

Del1.
Götgatsbacken. Lite rödvin och skitsnack med arbetskamraten. Kusinen med vän kommer förbi. Vi myser och snackar lite skit om livet. Jag gillar det stället.

Del 2.
Jag och arbetskamraten hamnar på stället i den gamla skatteskrapan där poke-mannen jobbar. Dags för drinkar. Jag hälsar vänligt med en kram och blir utstirrad av baren, toakön, uteserveringen och inredningen. Bestämmer mig för att feströka och parkerar mig på uteserveringen ett slag. Poke-mannen följer efter ut och vill prata. Vill berätta hur fin jag är i håret. Att det är kul att se mig. Vill veta hur jag mår. Dörren öppnas och två män kommer ut. Poke.mannen hälsar på den ena i bästa stammis-anda. Nu är det bara det att den mannen känner jag igen. Fast han kände inte igen mig först.

Min före detta sambo. Han tittar på mig en gång till och står sen bara där, som i chock. Poke-mannen klämdes in i ett hörn när han sedan kommer fram och ger mig en kram. Vi pratar ett slag. Väldigt surrealistiskt. Min arbetskamrat tyckte han såg äldre ut än vad han va. Och ja. Tiden går ju. Jag är inte heller längre sådär ung, som jag var då, när det var han och jag. Det hela är lite blandat med sorg känner jag. Som att trycka på ON-knappen till mitt känsloregister, och jag börjar undra hur robotlik jag har varit senaste tiden egentligen. Poke-mannen gick försynt tillbaka till sin plats i baren och tog lite snopet emot mina tröst-shots- beställningar en stund senare.

Del 3.
Av någon anledning hamnar jag och arbetskamraten sedan på stureplan. På väg in till ett av alla dessa ytliga ställen med skränig musik så skickar jag ett sms till personen som bor på Lidingö. Av någon anledning så skriver jag att jag är i Tensta centrum och vi skrattar hjärtligt åt detta, min arbetskamrat och jag, vi tycker nu att jag är både fyndig och rolig på samma gång. Han förstod inte skämtet. Det hela blir fruktansvärt surrealistiskt när jag sedan säger att jag har cancer för att skrämma iväg ihärdiga män i kostymer. De visar sig då att 80 % av befolkningen inne på stället har haft någon form av cancer och jag har flyttat till landet Klaveret. Jag och arbetskamraten hänger oss över staketet på uteserveringen och skrattar tills vi inser att det är dags att åka hem.


Hur kan det vara så sorgligt att man bara vill börja gråta när en person ler varmt och säger "Gumman, du har ena strumpan ut-och-in" ?

Idag vet jag inte riktigt hur jag ska trycka på OFF-knappen över mitt känsloliv och är rädd att jag kommer att vara mänsklig den närmaste tiden.

Gårdagens bravader.

Kurs hela dagen. Får så mycket nya inputs och inspiration att jag känner mig mer förvirrad än vanligt.  Svichar direkt från kursen över till chefen för en fördrink. Mycket trevligt. Åker sedan i samlad trupp till Herrgården för en tre-rätters middag med fri bar och 150 nya ansikten. Blir placerad brevid högsta chefen. Som blir aspackad. Jag sippar långsamt på mitt vin. Tänker minsann inte göra bort mig.

Vid ett-tiden kastar jag och en arbetskamrat in handduken och drar in till Marie Leavue, som kvällen till ära inhystes av människor iklädda dräkter. I form av olika djur. I ena hörnet stod en kyckling och sippade på ett glas vitt, i rökrutan stod ett lejon och såg hård ut.. Det hela var mycket surrealistiskt.

Kollegan, han med halvlångt hår och skön stil, plus vän dyker upp och vi kastar oss iväg till Berns. (Jag är fortfarande relativt nykter. Helt otroligt.) Berns var sådär. Väldigt mörkt. Väldigt mycket folk. Väldigt hård musik. En öl och den ena kollegan försvinner någonstans på dansgolvet. Troligtvis krälande. Vi bestämmer oss för att leta. Ger upp. Jag och halvlångt hår åker hem och dyker ner i hans soffa och käkar glass, snackar livet och skrattar oss fördärvade till avnitt av "Jackoo" tills halv sex på morgonen. Jag kryper till sängs och han bygger en koja i soffan.

Lyckad kväll.

Åh. Hemma at last. En vecka i Turkiet med 45 graders hetta. Åh. Det var så mysigt! En helt annan kultur där borta upptäckte jag. Följande känns rätt främmande för mig:

Servitörerna använder portabla dammsugare istället för trasor att rengöra borden med. Under tiden man äter.

Alla, och då menar jag alla, vill följa med en efter middagen och dricka drinkar på Bar Street. (jag har en känsla att vi svenska flickor inte har tagit fram våra intellektuella sidor här tidigare)

Det är okej att förfölja fina svenska flickor i bil i ca 10 kvarter.

Man förlovar sig genom att ge bort en stor hemmagjord servettros.

Att pruta. De ger ett alldeles för högt pris. Man ger ett skämtpris. De skrattar obligatoriskt. Säljer in sin produkt igen. Man ger ett lite bättre pris. De nekar. Man går ut ur butiken. De springer efter. Dealen är gjord ca tio meter från butiken.

Ryska ingenjörer gillar vattenpipa.

Beställer man en drink får man fyra.

Luftkonditionering är ett måste. (vi kom på det tredje dagen)

De använder en skum ost i allt. ALLT!

Kaffet ingår alltid. Förstår inte varför de ens skrev med det på menyn.

Det lever sköldpaddor i restaurangernas buskar. Det är deras husdjur. Ungefär.

Alla kan två säga två saker på svenska: "Mens", och " Sex laxar i en laxask". Vi har verkligen givit dem guldkornen av vårat språk tycker jag.

Ja, jag känner mig mer död än levande just nu... kom precis hem från jobbet, och har vetskapen om att jag kommer att vara på plats på min arbetsplats igen om mindre än 8 timmar... där emellan ska jag ha hunnit med:

1. Min skönhetssömn.
2 Duchat och fönat håret.
3 Valt kläder.
4 Kokat kaffe.
5 Ojjat mig över att det är tisdag och inte fredag.
6 Blivit stressad över att det snart är fredag.
7 Åkt T-bana en massa stationer och fått ont i magen vid Mariatorget. (Det går alltid över vid Slussen)
8 Vandrat en dryg kilometer för jag missat bussen som vanligt.
9 Gärna ätit frukost.
10.Betalat räkningar.

Det känns rätt kört. Jag måste prioritera. Jag tar det i nummerordning. Blir nog bra det där.