galakvinnan

Det livsavgörande beskedet kom i onsdags. Jag lever. Jag kommer att bli gammal, och inte dö av det. En tröstande tanke. Dagarna nu efteråt har väl varit smått kaotiska. Både från fysiska smärtor och för mycket tankar på saker som jag inte borde tänka på. Och som jag inte kommer att gå in närmre på här heller just nu. På onsdagskvällen träffade jag en skön gammal gymnasievän, vi kallar han D, pratade minnen, fylla, svek och skrattade omvartannat hela kvällen. Hamnade lite senare på Kvarnen där vi parkerade vid baren, faschinerat sippande på varsin bärs och kollade in den helgalne mannen som både vände skivor och dansade eurotrash-disco på bardisken. Det sådär härligt att man var tvungen att lyfta undan sin öl var 4:e minut om man inte ville ha den galne mannens fotsvett nermosat i sitt glas, helt klart underhållande. Veckans skönaste citat: "Jag är inte attraherad av honom längre, jag har börjat respektera honom."