Luftrörskatarr
Japp. Jag firar denna soliga sommarvecka genom att ligga hemma i hög feber, noll kontroll över mina luftvägar vilket resulterar i en hel del hostande och hängande över handfatet och tycka synd om mig själv i absurdum. Min läkare kallar det luftrörskatarr. Jag kallar det mer ett handikapp.
Min brist på muntlig kommunikation är rätt frustrerande , har dock fått ett hett tips som kan leda till ett genombrott för alla oss därute med muntlig funktionsnedsättning!
-- Det nya är tydligen att kombinera text, bild och vackra människor i en oslagbar kombination---
Min brist på muntlig kommunikation är rätt frustrerande , har dock fått ett hett tips som kan leda till ett genombrott för alla oss därute med muntlig funktionsnedsättning!
-- Det nya är tydligen att kombinera text, bild och vackra människor i en oslagbar kombination---
Mycket Mystiskt
Jag har utsikt över en korsning från min franska balkong. På natten så lyser en ensam gatulykta för sin överlevnad i den korsningen. Där står ett ensamt , lite förfallet gult hus. På dagen ser det ut som vilket svensson hus som helst. Röd brevlåda, en volvo, ett par som påtar i trädgården. Men på natten så kryper skuggorna runt hörnen och fönstren gapar svarta som ihåliga hål. Vid två tillfällen har en liten skåpbil stannat till utanför detta hus, vid den ensamma gatulyktan, och i skenet av lyktan har jag sett en mystisk person stiga ur och lägga något i deras brevlåda.
Är det någon form av utpressning på G? Jobbar den gamla farbrorn i huset för underrättelsetjänsten?
Jag tog upp dessa funderingar för en vän som var hemma hos mig , och vi stod båda och lurkikade från min balkong. Så dök bilen upp igen. Jag höjer menande på ögonbrynen åt min vän och tittar på klockan. 02.00. Jag är för närsynt för att se registreringsnumret och svär tyst för mig själv.
Min vän lutar sig ut över räcket och ropar åt personen som står med handen i brevlådan ;
"Hey!! Ni! Vad gör ni? "
Jag kastar mig graciöst bakåt och gör en lätt kullerbytta och försöker gömma mig under sängen. Nu vet dom att jag sett dom. Nu är det kört.
Personen i brevlådan ser upp mot oss.Tystnaden lägger sig över gatan. Gatulyktans sken darrar till, som om den kämpar för sitt sista andetag. Personen drar tillbaka sin hand från brevlådan.
" Vi är från DN. "
Är det någon form av utpressning på G? Jobbar den gamla farbrorn i huset för underrättelsetjänsten?
Jag tog upp dessa funderingar för en vän som var hemma hos mig , och vi stod båda och lurkikade från min balkong. Så dök bilen upp igen. Jag höjer menande på ögonbrynen åt min vän och tittar på klockan. 02.00. Jag är för närsynt för att se registreringsnumret och svär tyst för mig själv.
Min vän lutar sig ut över räcket och ropar åt personen som står med handen i brevlådan ;
"Hey!! Ni! Vad gör ni? "
Jag kastar mig graciöst bakåt och gör en lätt kullerbytta och försöker gömma mig under sängen. Nu vet dom att jag sett dom. Nu är det kört.
Personen i brevlådan ser upp mot oss.Tystnaden lägger sig över gatan. Gatulyktans sken darrar till, som om den kämpar för sitt sista andetag. Personen drar tillbaka sin hand från brevlådan.
" Vi är från DN. "
Jag provar landet. Jag övar.
Jag provar ett tag tänker jag.
Idag bakade jag bullar med pappa i vårat lantliga kök. Det är grönskande ute, vi kan nästan höra korna yla där ute och det är en rutig duk på bordet. Brevid den stora brasan i vardagsummet hänger det olika stora kastruller i kätting. Det är så lantligt att man känner sig som Anne på Grönkulla ungefär.
Så står jag och min pappa där. Mitt i allt detta "Lantliga". Han har på sig en gul t-shirt med någon text i stil med "bevara SL" och en khaki- grön överlevnadsväst från polen. Mobilen hänger runt halsen i ett snöre. En sån där man kan "wappa" ifrån. Själv har jag en rosa sidensjal , tunn vit tröja och svarta finbyxor. Mina fingrar på högra handen är inlindade i plåster (jag försökte montera möbler igen med nästan dödlig utgång), så jag konstaterar att jag får rulla bullar med vänster hand.
Min pappa börjar med att knuffa mig lätt till höger och roffa åt sig nästan hela degen när jag erkänt att mina bullar inte kommer att innehålla russin. Han glömmer att lägga i kanel i sina och räddar situationen med att ösa i extra russin. Han skiter i pärlsocker för det är för "piffigt" . Jag sköljer mina tänder med superflour (för den extra fina glansens skull) medans de gräddas i ugnen, (perfekta 8 minuter att ödsla på annat). Det är så jag och min pappa opererar.
Vi behöver öva på att vara "lantliga".
Idag bakade jag bullar med pappa i vårat lantliga kök. Det är grönskande ute, vi kan nästan höra korna yla där ute och det är en rutig duk på bordet. Brevid den stora brasan i vardagsummet hänger det olika stora kastruller i kätting. Det är så lantligt att man känner sig som Anne på Grönkulla ungefär.
Så står jag och min pappa där. Mitt i allt detta "Lantliga". Han har på sig en gul t-shirt med någon text i stil med "bevara SL" och en khaki- grön överlevnadsväst från polen. Mobilen hänger runt halsen i ett snöre. En sån där man kan "wappa" ifrån. Själv har jag en rosa sidensjal , tunn vit tröja och svarta finbyxor. Mina fingrar på högra handen är inlindade i plåster (jag försökte montera möbler igen med nästan dödlig utgång), så jag konstaterar att jag får rulla bullar med vänster hand.
Min pappa börjar med att knuffa mig lätt till höger och roffa åt sig nästan hela degen när jag erkänt att mina bullar inte kommer att innehålla russin. Han glömmer att lägga i kanel i sina och räddar situationen med att ösa i extra russin. Han skiter i pärlsocker för det är för "piffigt" . Jag sköljer mina tänder med superflour (för den extra fina glansens skull) medans de gräddas i ugnen, (perfekta 8 minuter att ödsla på annat). Det är så jag och min pappa opererar.
Vi behöver öva på att vara "lantliga".
Glad midsommar och allt sånt.
Min midsommar gick i ett traditionsenligt tecken.
Till middag blev det kyckling, potatis, champinjonsås och efterrätten bestod av jordgubbstårta. Sodavatten serverades och intogs friskt denna afton. Efter middagen spelades det sällskapsspel resten av kvällen och jag avslutade denna afton med att dokumentera dagen noga vid ca 01.00 snåret.
Detta är sista året som jag jobbar på midsommar.
Till middag blev det kyckling, potatis, champinjonsås och efterrätten bestod av jordgubbstårta. Sodavatten serverades och intogs friskt denna afton. Efter middagen spelades det sällskapsspel resten av kvällen och jag avslutade denna afton med att dokumentera dagen noga vid ca 01.00 snåret.
Detta är sista året som jag jobbar på midsommar.
Matmor!
Jag har nu fått ett kök som är enormt, om man jämför med de tidigare kök jag har varit tvungen att operera ifrån... så, matmor inom mig har väckts till liv och jag impulslagar pannkakor till frukost, svänger iop en sallad från ingenstans och ska baka morotsbröd på fredag! Mitt liv i köket har bara börjat... underbart...
Min frukost: : Amerikanska pannkakor med keso och jordgubbar, kaffe.
Min middag : Hemlagade kikärstsbiffar med ris, senapsssås och en mustig sallad.
Min frukost: : Amerikanska pannkakor med keso och jordgubbar, kaffe.
Min middag : Hemlagade kikärstsbiffar med ris, senapsssås och en mustig sallad.
Please Stand Up på Standup!
Jag och vännen var på Humorkväll igår på Söder. Standup för hela slanten. Vi anlände lite sent och ramlade praktiskt taget in i salongen, alla hade redan satt sig och han viskar lite diskret i mitt öra vart våra platser är, jag kikar på biljetterna och konstaterar att det är 70 & 71 på rad 4. Vi ser ut över rad 4. Rad 4 ser på oss.
Fullsatt.
Jag skymtar platser i mitten, och ler storartat om än ursäktande när vi tränger , åmar och hoppar oss förbi så omständigt som bara vi kan genom det trånga havet av människor som måste ställa sig upp. När vi väl kommer in till mitten så stirrar jag tomt på den lediga platsen. Min vän kläms fast bakom mig och en stor fet herre brevid. Jag vänder mig om och stirrar på han.
"Det är bara en plats." Konstaterar jag. Den store fete mannen börjar skratta. Min vän stirrar på platsen, stirrar sedan på mig. Sedan bakom mig, och tillbaka.
"Men du, det är nog de där två platserna där borta gumman", han pekar. Och nu ser jag. Längst till vänster, på andra sidan. Jag kan inte hålla mig. Jag skäms. Jag skrattar. Jag ber om ursäkt. Hela raden får ställa sig upp. De skrattar, de dunkar oss i ryggen, de ser menande på varandra, ler stort, medans vi försöker tränga oss förbi praktiskt taget HELA salongen. Såna är vi. Vi är som förbandet, uppvärmningen innan de riktiga komikerna dyker upp.
Vi fick i alla fall gratis popcorn.
Fullsatt.
Jag skymtar platser i mitten, och ler storartat om än ursäktande när vi tränger , åmar och hoppar oss förbi så omständigt som bara vi kan genom det trånga havet av människor som måste ställa sig upp. När vi väl kommer in till mitten så stirrar jag tomt på den lediga platsen. Min vän kläms fast bakom mig och en stor fet herre brevid. Jag vänder mig om och stirrar på han.
"Det är bara en plats." Konstaterar jag. Den store fete mannen börjar skratta. Min vän stirrar på platsen, stirrar sedan på mig. Sedan bakom mig, och tillbaka.
"Men du, det är nog de där två platserna där borta gumman", han pekar. Och nu ser jag. Längst till vänster, på andra sidan. Jag kan inte hålla mig. Jag skäms. Jag skrattar. Jag ber om ursäkt. Hela raden får ställa sig upp. De skrattar, de dunkar oss i ryggen, de ser menande på varandra, ler stort, medans vi försöker tränga oss förbi praktiskt taget HELA salongen. Såna är vi. Vi är som förbandet, uppvärmningen innan de riktiga komikerna dyker upp.
Vi fick i alla fall gratis popcorn.
I am moving in!
På fredag flyttar jag. Det enda jag hör i mitt huvud just nu är dessa fagra röster.
http://www.youtube.com/watch?v=Qva_ZexPfYg
http://www.youtube.com/watch?v=Qva_ZexPfYg
SMS - Smarta Meddelanden Sänt
Månadens mest oroande SMS- konversation.
2 Maj 23: 15 från F:
Kanske det sämsta sättet att ta livet av sig genom att sätta igång en stor katja gräsklippare och lägga sig framför den. Asså.
Han sa att han skulle se en psykologisk skräckfilm under kvällen. Jag tror han sms:ade från toaletten, det är ett bra ställa för honom att varva ner på när filmer blir för jobbiga, har han erkänt.
2 Maj 23.30 Maria svarar:
Odeck. Själv skulle jag nog föredra frosseri i de närmsta 30 åren a´la "Gilbert Grape", bär ut min obeasta kropp genom fönstret med en lyftkran som kan hantera mer än 400 kg, eller filmstjärnedöden, ett ugnt dekadent lik, öppen kista, jag tänker mocca på väggarna i kyrkan, vita liljor, (vitt och mocca funkar bra ihop), kista i valnöt med sidor och kanske lock i högglans vitt. Vitt linnetyg på insidan.
Jag flyttar snart och har levt senaste veckorna på vardagsrumsavdelningen på Mio, Sveavägen.
2 Maj 23: 15 från F:
Kanske det sämsta sättet att ta livet av sig genom att sätta igång en stor katja gräsklippare och lägga sig framför den. Asså.
Han sa att han skulle se en psykologisk skräckfilm under kvällen. Jag tror han sms:ade från toaletten, det är ett bra ställa för honom att varva ner på när filmer blir för jobbiga, har han erkänt.
2 Maj 23.30 Maria svarar:
Odeck. Själv skulle jag nog föredra frosseri i de närmsta 30 åren a´la "Gilbert Grape", bär ut min obeasta kropp genom fönstret med en lyftkran som kan hantera mer än 400 kg, eller filmstjärnedöden, ett ugnt dekadent lik, öppen kista, jag tänker mocca på väggarna i kyrkan, vita liljor, (vitt och mocca funkar bra ihop), kista i valnöt med sidor och kanske lock i högglans vitt. Vitt linnetyg på insidan.
Jag flyttar snart och har levt senaste veckorna på vardagsrumsavdelningen på Mio, Sveavägen.
Min mentala status just nu.
02.18. Fortfarande på jobbet.
Två typer.
Jag är den typen som använder kulör tvättmedel för all tvätt. Jag tvättar lakan och handdukar tillsammans med övriga plagg. Ibland lever jag på kniveggens spets och lägger i en mörkgrå strumpa i vittvätten, bara för att testa. Jag är den typen som är rädd för att bli svensson. Jag vill ha allt de har, men fruktar det också, Därför gör jag alla mina svensson-sysslor med en svag toutch av nevros-liknande inslag.
Sen har vi svensson-typen. Tvättar fyra maskiner. En vittvätt, med blekt tvättmedel samt fläckborttagningsmedel, även gärna "Softlan Ultra" sköljmedel så tvätten luktar sådär äckligt fräscht och är lent som en fjädeeer längst med huden. En kulörtvätt. En tvätt för handdukar, och en för lakan. De manglar sina lakan. MANGLAR. okej.
Vi ses i tvättstugan.
Min familj är inte riktigt som alla andra..
Jag var på släktträff idag. Den urartade i en kavalkad av rockringar och over-sized studsbollar. Såna är vi.
Min äldsta bror visar vart skåpet ska stå.
Min andra bror har en boll. Den är grön.
Min mamma rockar.
Syrrans kille går all in.
.
Min äldsta bror visar vart skåpet ska stå.
Min andra bror har en boll. Den är grön.
Min mamma rockar.
Syrrans kille går all in.
.
Ett stort steg framåt, fast i fel riktning.
Efter fem dagar av igensvullna ögon, kramper i hela kroppen, sprängande huvudvärk och 39 graders feber, så vaknade jag upp i morse och kände mig en aning bättre. Huvudet kändes numera bara som om en mndre truck kört igenom och ögonen kunde md hjälp av en utarbetad teknik se igen , (jag har haft fem dagar på mig att öva, om jag blundar och vrider huvudet samtidigt så kan jag sedan öppna ögonen och titta på det jag vill utan för mycket smärta).
Jag kollade tempen och insåg att den gått ner från dryga 39 till 38,5. Lyckan är total. JAg får till och med i mig lite yoghurt till frukost. Detta är min dag. Idag är dagen D. Idag ska jag våga mig ut i livet igen!! Jag beslutade mig att ta det vågade steget att gå hela vägen till videobutiken och tillbaka.
Vägen dit var helt okej. När jag sedan står där och ska sträcka mig efter en film hugger det till i magen. Den sväller upp märkvärdigt fort. Jag börjar frossa nästan omedelbart. musklerna i kroppen krafsar innanför min hy. Jag rafsar åt mig två filmer, den obligatoriska chokladen och vill springa hem men det blir mer ett halvdant släpandes.
Väl hemma igen pustar jag, stönar, känner träningsvärken i benen komma smygande, jag är likblek i ansiktet med en ny febertopp going on. Inte ens min mormor blev anfådd av att gå i fem minuter. Jag överskattade min egna sjukdom.
Jag hatar det här.
Jag kollade tempen och insåg att den gått ner från dryga 39 till 38,5. Lyckan är total. JAg får till och med i mig lite yoghurt till frukost. Detta är min dag. Idag är dagen D. Idag ska jag våga mig ut i livet igen!! Jag beslutade mig att ta det vågade steget att gå hela vägen till videobutiken och tillbaka.
Vägen dit var helt okej. När jag sedan står där och ska sträcka mig efter en film hugger det till i magen. Den sväller upp märkvärdigt fort. Jag börjar frossa nästan omedelbart. musklerna i kroppen krafsar innanför min hy. Jag rafsar åt mig två filmer, den obligatoriska chokladen och vill springa hem men det blir mer ett halvdant släpandes.
Väl hemma igen pustar jag, stönar, känner träningsvärken i benen komma smygande, jag är likblek i ansiktet med en ny febertopp going on. Inte ens min mormor blev anfådd av att gå i fem minuter. Jag överskattade min egna sjukdom.
Jag hatar det här.
Sociopater är vi allihopa.
Hade ni husdjur när ni va små?
Jag tror vi borde förbjuda barn att få ha husdjur. Jag har ett svagt minne av att jag satt i ett rum med en massa små kattungar när jag var liten. Jag tyckte de revs, och tog upp dem (flera åt gången) i svansarna och höll upp dem i luftet upp och ner.
Jag har läst att djurplågeri är ett tidigt tecken på psykopati.
Två vänner till mig har haft marsvin där de var små. Det måste varit någon hype där runt 80-talet med marsvin.
Min ena vän , K, hade flera stycken, de hette något i stil med "Putte", Putte1", "Putte2" och "Putte3", jag får en känsla av att hon säkert kallade "Putte" för "Putte3".
Min andra vän hade bara en. Den sköt hans pappa ihjäl med ett hagelgevär. Rakt i pannan ba. (Han demonsterade både med fingret och ljudeffekter när han berättar detta) . Jag tror hans pappa är sociopat. Men sen kommer det fram att marsvinet hade sprungit och gömt sig i hans sänglåda (en låda man har under sängen). När han sedan drog ut den för att hitta marsvinet (med ett namn som jag glömt), så fastnade han (marsvinet), mellan lådan och sängen.
Detta resulterade i att han bröt ryggen på sitt marsvin.
Marsvinet blev invalid och förlamad från magen och nedåt. Efter hagelhistorien begravdes han i ett gammalt avloppsrör under en sten i trädgården. (Nu gör min vän ett enormt korstecken i form av vördnad och stirrar länge ner i sitt kaffe). K tycker att de skulle ha gett han en värdig död istället, i form av vattendöden aka toaletten.
Barn ska inte ha djur säger jag bara.
Jag tror vi borde förbjuda barn att få ha husdjur. Jag har ett svagt minne av att jag satt i ett rum med en massa små kattungar när jag var liten. Jag tyckte de revs, och tog upp dem (flera åt gången) i svansarna och höll upp dem i luftet upp och ner.
Jag har läst att djurplågeri är ett tidigt tecken på psykopati.
Två vänner till mig har haft marsvin där de var små. Det måste varit någon hype där runt 80-talet med marsvin.
Min ena vän , K, hade flera stycken, de hette något i stil med "Putte", Putte1", "Putte2" och "Putte3", jag får en känsla av att hon säkert kallade "Putte" för "Putte3".
Min andra vän hade bara en. Den sköt hans pappa ihjäl med ett hagelgevär. Rakt i pannan ba. (Han demonsterade både med fingret och ljudeffekter när han berättar detta) . Jag tror hans pappa är sociopat. Men sen kommer det fram att marsvinet hade sprungit och gömt sig i hans sänglåda (en låda man har under sängen). När han sedan drog ut den för att hitta marsvinet (med ett namn som jag glömt), så fastnade han (marsvinet), mellan lådan och sängen.
Detta resulterade i att han bröt ryggen på sitt marsvin.
Marsvinet blev invalid och förlamad från magen och nedåt. Efter hagelhistorien begravdes han i ett gammalt avloppsrör under en sten i trädgården. (Nu gör min vän ett enormt korstecken i form av vördnad och stirrar länge ner i sitt kaffe). K tycker att de skulle ha gett han en värdig död istället, i form av vattendöden aka toaletten.
Barn ska inte ha djur säger jag bara.
Hur man dejtar sin väninna. Del 1.
Dejten var inbokad sen kvällen innan. Vi hade byggt up scenariot tillsammans under spänning på facebook under hela kvällen. Skulle vi ha kaffe, kaffelatté eller kanske frukostmacka med oss? Fika eller gå? Hund eller inte? Hur skulle vi hitta varandra i Sthlms djungeln så tidigt på morgonen? (Allt innan kl 10.00 är oanständigt enligt mig) Frågorna var många och svaren lyste med sin frånvaro. Vi hade bokat en tid iallafall. En tid som vi båda visste att vi aldrig kommer att hålla eftersom vi är tvångsmässigt sena , saker som att fastna i duschen, leta efter hårsprayen , göra ett extra klädombyte, ja, det hör till våran vardag.
Jag ringer det första samtalet när jag är vid mariatorget tio minuter efter avtalad tid. "Gums. Alltså. Jag vet vi sa Hornstull, jag är nästan nästan där. Ge mig en kvart. Eller? " "Gums, jag är inte ens i närheten, jag fastnade" "Jag med." "Kanske ses vid vattnet, vid eriksdal?Zinken?Eller. Eller?" Beslutsångesten oss emellan är total. Tiden börjar bli knapp. Jag ska vara på jobbet inom en timme. Vi säger Zinken , lägger på, jag glider in på café och beställer två överrasknings-soja-latté för att ge henne en romantisk toutch på våran promenad längst med vattnet. Telefonen tjuter igen. Jack Black ylar genom min handväska. "...fucking time agoooo, in a town called piiickaabooo" Jag hinner svara innan kassakillen framför mig kväver ett fniss. "Vart e du?" "Handlar kaffe, vart e du?" "JAg är här", "Vart är här?" "Vid Zinken". Aha. Själv var jag fortfarande på Mariatorget, drar till med att kaffet är segt som undanflykt. Stress.
Mannen bakom kassan ler finurligt. - Du och kärleken inte hitta varandra? *blink*. Jag ler svagt, "Njae, bästa väninnnan, du vet, ehh, (jag harklar mig och försöker att låta seriös), du vet, bättre än kärlek"
Han stirrar på mig en sekund. Jag tror mig skymta en glimt av medlidande. USCH.
- Jaa, kompis, jag förstår, ibland är det så jaa.... Han förstod ingenting.
Jag slänger ner plånboken i handväskan, drar igen med ett snap. Och. Ja. Dragkedjan går i baklås. Så börjar det igen , ylandet från zinkensdamm "...fucking time agoooo, in a town called piiickaabooo, ......there lived a humble familyyyy, religious thruue and thruuuu...." Jag drar och drar, men väskan vägrar, telefonen är fastklämd mellan mitt puder och min plånbok. Jag rusar genom söder. Hela väskan ger upp och ena handtaget lossnar och allt flyger ner längst mina sidor. Känslan av att tappa en tröja är snarlik. ....."town called piiickaabooo....." Jag plockar varsamt upp den från asfalten, smeker den lätt, balanserar mitt kaffe i ena handen, och saktar ner stegen.
Hon väntar på mig iärdigt vid zinkensdamm.
Nyår, durå?
Att vara nykter en nyårsafton sätter allt i perspektiv på ett sätt. Man kan mer läsa innehållet på sin mobil, och överväga att svara på vissa sms och skratta åt andra. Man ringer inte någon på listan som man igentligen borde ha raderat numret till, OCH, det bästa, man lämnar inga trassligt svamlande voicemail till någon. Kan inte bli bättre.
Tyvärr så är det bara jag som har insett detta så själv blev jag bombarderad med svårtolkade sms, (någon påstod bland annat i ett av dessa sms att jag hatade han för jag kallade han för fullis ;) Ett gammalt ragg hade ett troligtvis svagt ögonblick runt 01.15 och fyrade av ett kaffeförslag senare i veckan.
Tänk att man själv är så där.
För övrigt så träffade jag ett original också. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt detta, men, han hade troligen damp. Med en kombination av att han hade med sig en egen termos , han demonstrerade denna ivrigt för mig ett par ggr under kvällen och nu vet jag att den både är kokbar, (s.k flamable) OCH har ett påklistrat decilitermått på sidan. Tada.
Han gillade vodka och hallonsoda. 5 deciliter åt gången.
Han bad tvångsmässigt om ursäkt till mig för sitt uppträdande var femte minut. I början trodde jag verkligen att det fanns en orsak till ursäkten (som att han stod i soffan och hoppade, eller gjorde obcena tecken med sina händer), när jag väl upptäckte att så inte var fallet så var det dags att åka hem.
Tyvärr så är det bara jag som har insett detta så själv blev jag bombarderad med svårtolkade sms, (någon påstod bland annat i ett av dessa sms att jag hatade han för jag kallade han för fullis ;) Ett gammalt ragg hade ett troligtvis svagt ögonblick runt 01.15 och fyrade av ett kaffeförslag senare i veckan.
Tänk att man själv är så där.
För övrigt så träffade jag ett original också. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt detta, men, han hade troligen damp. Med en kombination av att han hade med sig en egen termos , han demonstrerade denna ivrigt för mig ett par ggr under kvällen och nu vet jag att den både är kokbar, (s.k flamable) OCH har ett påklistrat decilitermått på sidan. Tada.
Han gillade vodka och hallonsoda. 5 deciliter åt gången.
Han bad tvångsmässigt om ursäkt till mig för sitt uppträdande var femte minut. I början trodde jag verkligen att det fanns en orsak till ursäkten (som att han stod i soffan och hoppade, eller gjorde obcena tecken med sina händer), när jag väl upptäckte att så inte var fallet så var det dags att åka hem.
5 points to Sweden!
Efter långt övervägande och förståelsen över att min egen bror har följt min blogg, så börjar jag att blogga igen helt enkelt.
Så. Hur har senaste tiden varit? neuvroser, sinnesförvirring, en del surrealistiska dejter och uppsägning av lägenheten. I stort sett.
Två dagar kvar innan år 2009. Och jag kan inte vänta! Ett nytt år. Ett vitt år. (Ja, ni läste rätt, jag ska prova det där fenomenet med att ha roligt utan alkohol, en myt, en legend, ett sätt att vara, jag ska ta reda på det). Ett år med semester. Ett år med en splitterny lägenhet, där mitt namn står på dörren. Ett år av att jobba på själen, och kanske jobba med någonting nytt.....
Så. Hur har senaste tiden varit? neuvroser, sinnesförvirring, en del surrealistiska dejter och uppsägning av lägenheten. I stort sett.
Två dagar kvar innan år 2009. Och jag kan inte vänta! Ett nytt år. Ett vitt år. (Ja, ni läste rätt, jag ska prova det där fenomenet med att ha roligt utan alkohol, en myt, en legend, ett sätt att vara, jag ska ta reda på det). Ett år med semester. Ett år med en splitterny lägenhet, där mitt namn står på dörren. Ett år av att jobba på själen, och kanske jobba med någonting nytt.....
Nya tag!
Okej. Det känns rätt bra ändå. Helgens nevroser är över och imorgon bitti är jag tillbaka på jobbet igen. Det känns rätt skönt. Verkligheten är så mycket bättre. Och jag behöver inte längre. Behöver inte leta efter någon fin person som ska rocka min värld, eftersom jag inte tror han finns där ute. Han existerar inte just nu.
Jag ska rocka min egna värld. Det kan bara bli så mycket bättre då, för det kommer att bli ett äventyr att luska ut hur jag kan förgylla min egna värld. Och hur ska någon annan någonsin göra det om inte ens jag har listat ut hur än?
Det kan bara bli bra det här.
Jag ska rocka min egna värld. Det kan bara bli så mycket bättre då, för det kommer att bli ett äventyr att luska ut hur jag kan förgylla min egna värld. Och hur ska någon annan någonsin göra det om inte ens jag har listat ut hur än?
Det kan bara bli bra det här.
Lugn i stormen!
Jag ska på lägenhetsvisning på måndag. Jag är lite dubbel inför denna lägenhet.. jag tror verkligen att den är fin, den är på ca 60 kvm, en tvåa, ligger iofs lite utanför stan, utan balkong och hyran är lite hög. Men. Det skulle innebära ett eget kontrakt. Då är man med i matchen på ett sätt. Då kan jag känna mig lugn.
Nu har jag en gnagande oro jämt i bakhuvudet. --När ska han ringa och säga upp mig som hyresgäst, tänk om han blåser mig, tänk om jag bara blir utkastad när som helst?? , Jag hatar att hyra i andra hand. Verkligen inte för mig.
Det är nog värt en hyreshöjning, lite längre till jobbet, risk för mer hemmakvällar och lite slit. För jag får lugnet.
Ovärderligt.
Nu har jag en gnagande oro jämt i bakhuvudet. --När ska han ringa och säga upp mig som hyresgäst, tänk om han blåser mig, tänk om jag bara blir utkastad när som helst?? , Jag hatar att hyra i andra hand. Verkligen inte för mig.
Det är nog värt en hyreshöjning, lite längre till jobbet, risk för mer hemmakvällar och lite slit. För jag får lugnet.
Ovärderligt.
Bödeln och Jag.
Efter det senaste inlägget kände jag mig så sargad att jag var tvungen att gå på ett möte på morgonen. När jag satt där föll allting på plats. Det är inte mänskligheten som det är fel på. Det är jag. Tada. Poletten har ramlat ner. Det är skönt med insikt. Men med insikt kommer ansvar. Reagera eller agera. Jag har reagerat. Åtskilliga gånger. Nu är det dags att agera.
Jag ringde upp POKE-mannen och försökte, utifrån mina förutsättningar, att förklara att vi inte ska ses något mer. Jag var ärligare än jag brukar. I vanliga fall skulle jag ha väntat ut tills dejtingen bara försvann av sig själv och telefonen kallnat. Men. Jag gjorde ett aktiv val och lade korten på bordet och berättade att killen är för komplicerad för mig.
Jag tror inte han förstod. Eftersom han avslutade samtalet med att fråga om vi kunde ses i veckan. Men jag gjorde ett tappert försök i alla fall och det är jag glad för. Jag blev lite mer människa. (och nej, vi ska inte ses i veckan).
Hade tuff dag på jobbet igår. Började tvivla på mig själv. Jag hade lust att bara sätta mig på golvet, tända en cigarett, ringa min chef och säga upp mig. Maktlösheten är värst. Situationerna där jag inte kan se lösningen klart framför mig, när jag måste lösa det men vet inte hur. Ansvaret över andra människor. Att det jag gör kommer att göra ett avtryck, och andra kommer sedan att syna det och antingen tänka "Wow, det där gjorde hon grymt bra. Pedagogisk tjej." , eller "Alltså, hon borde återvända till kontorsarbetet, synd att hon slösat bort 100.000 på sin utbildning. " Arbetspasset avslutades med att jag löste problemet och avstyrde en smärre katastrof. Men jag har svårt att ge mig själv en klapp på axeln för det.
Och jag själv som är min värsta domare. Som helt utan nåd piskar mig själv till perfektion (vilket är omöjligt), mina tankemönster ska ändras helt enkelt.
Annars blir jag en kedjerökande, bag-in-box kvinna som gömmer sig bakom pappersarbetet för att slippa möta sin bödel när misstagen (om än så små) uppdagas. En kvinna som lever med någon annnan arbetsnarkoman, vars enda givande samtal sinsemellan är i hallen när man lite kallt säger "hej då så länge" innan man svichar iväg till jobbet, för att inte komma hem förrens 24 timmar senare. En person som skulle vilja ha hund men vet i sitt stilla sinne att det inte går att boka in i sitt shema. Som ser ner på personer med en givande fritid. Som gillar Aktuellt , eftersom det sänds 12 ggr på dygnet så man kan se det när man har tid, utan att missa någon viktig händelse. Som tycker det är jobbigt att åka tunnelbana eftersom det känns som om alla stirrar på en lite utdömande. Och en sådan kvinna ska jag inte bli.
Jag ringde upp POKE-mannen och försökte, utifrån mina förutsättningar, att förklara att vi inte ska ses något mer. Jag var ärligare än jag brukar. I vanliga fall skulle jag ha väntat ut tills dejtingen bara försvann av sig själv och telefonen kallnat. Men. Jag gjorde ett aktiv val och lade korten på bordet och berättade att killen är för komplicerad för mig.
Jag tror inte han förstod. Eftersom han avslutade samtalet med att fråga om vi kunde ses i veckan. Men jag gjorde ett tappert försök i alla fall och det är jag glad för. Jag blev lite mer människa. (och nej, vi ska inte ses i veckan).
Hade tuff dag på jobbet igår. Började tvivla på mig själv. Jag hade lust att bara sätta mig på golvet, tända en cigarett, ringa min chef och säga upp mig. Maktlösheten är värst. Situationerna där jag inte kan se lösningen klart framför mig, när jag måste lösa det men vet inte hur. Ansvaret över andra människor. Att det jag gör kommer att göra ett avtryck, och andra kommer sedan att syna det och antingen tänka "Wow, det där gjorde hon grymt bra. Pedagogisk tjej." , eller "Alltså, hon borde återvända till kontorsarbetet, synd att hon slösat bort 100.000 på sin utbildning. " Arbetspasset avslutades med att jag löste problemet och avstyrde en smärre katastrof. Men jag har svårt att ge mig själv en klapp på axeln för det.
Och jag själv som är min värsta domare. Som helt utan nåd piskar mig själv till perfektion (vilket är omöjligt), mina tankemönster ska ändras helt enkelt.
Annars blir jag en kedjerökande, bag-in-box kvinna som gömmer sig bakom pappersarbetet för att slippa möta sin bödel när misstagen (om än så små) uppdagas. En kvinna som lever med någon annnan arbetsnarkoman, vars enda givande samtal sinsemellan är i hallen när man lite kallt säger "hej då så länge" innan man svichar iväg till jobbet, för att inte komma hem förrens 24 timmar senare. En person som skulle vilja ha hund men vet i sitt stilla sinne att det inte går att boka in i sitt shema. Som ser ner på personer med en givande fritid. Som gillar Aktuellt , eftersom det sänds 12 ggr på dygnet så man kan se det när man har tid, utan att missa någon viktig händelse. Som tycker det är jobbigt att åka tunnelbana eftersom det känns som om alla stirrar på en lite utdömande. Och en sådan kvinna ska jag inte bli.
Jag är en Taco.
Jag var så risig igår att det inte var sant. hade feberfrossa.
Så jag bäddade in mig, först med pyjamas, sen täcke, sen överkast + två filtar, och så proppade jag igen sidorna så att ingen kall luft kom in.
Då kom jag och tänka på att jag var en taco. Det har jag inte tänkt på jättelänge.
Så jag bäddade in mig, först med pyjamas, sen täcke, sen överkast + två filtar, och så proppade jag igen sidorna så att ingen kall luft kom in.
Då kom jag och tänka på att jag var en taco. Det har jag inte tänkt på jättelänge.
