Kändisar

Andra cafets uteservering för dagen. Vi ligger numera praktiskt taget i en soffa och kedjeröker, Mr F, Miss K , och jag.
K reser sig som i slow motion från ingenstans och beslutar sig för att suget efter morotskaka är större än oss. Hon försvinner in. F gäspar och vänder blad på sin aftonbladet, vi lägger någon spydig kommentar om frontsidan. "Staaackaarss lillee alboiiiiin är cancerrsjuuuuk" åmar vi oss. Någon bebis stirrar tomt tillbaka på oss från bilden.

K kommer tillbaka alldeles likblek och smått hysterisk. "SÅÅÅÅG NIII,. HAN STÅR DÄR INNE" Hon viftar och pekar, och vi undrar om den cancersjuka bebisen har återuppsått för att hämnas våran nedlåtenhet över mänskligheten. "HAN DEN DÄR KÄNDISEN STÅÅÅR DÄR INNE" . Detta blev plötsligt intressant.

Det visar sig att det är en tanig /men snygg snubbe i sina bästa år som spelar manliga huvudrollen i den nya svenska storfilmen om en knarkande säkerhetsvakt. Han är även starring i filmatiseringen av "Snabba Cash" . Med bihang.

K studsar upp och ner i soffan, F tänder en till cigg. Jag ser ingenting. Så kommer de ut, de glider fram, en manlig skara, det bara osar kändisskap och dekadenta fester om dem. De ser på oss. De går mot oss. De lyser. Vi är som hänförda K och jag. Jag kan inte motstå det, jag lägger huvudet på sned, ler mystiskt, petar mig i håret. Yberkvinnan inom mig har vaknat, jag är en AMASON, SE PÅ MIIG. Jag spelar cool. F vänder blad på sin jädra Aftonbladet och är djupt förskjunken i albins slangar och bandage runt huvudet och gråtande föräldrar.

Så händer det.

" Men scheeeenaa F! FAAAN, vilken jävla fest i fredags, läget mannen, du e ju heelt jävla sjuk!! HEHEHEH" De har stannat vid vårat bord. Ena snubben lutar sig över bordet och vill skaka hand med F. Jag och K håller andan, och vi försöker stenhårt spela oberörda. Självklart skrattar vi med lite lätt. F skakar hand, flabbar lite, håller med om att festen var galen,. De försvinner lika snabbt som de kom. Tystnaden lägger sig emellan oss. F tittar på oss. HAN VET. HAN VET VAD VI KOMMER ATT SÄGA, det lyser genom våra ögon. Våra anklagande ögon på honom.

VAFAAAAAAN BJÖD DU INTE OSS FÖÖÖÖRRRRRRR???????!!!!!!

Han tittar stumt på oss en sekund innan han konstaterar " Hörde ni vad han sa?" jag hörde inte ett skit. Vafan, jag ringde ju praktiskt taget er, jag ringde miss L juee, men hon svarade inte, om hon hade gjort det så skulle hon ringt er och då hade ni jue kommit. typ.".

Vi har en förrädare ibland oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0