Två typer.
Jag är den typen som använder kulör tvättmedel för all tvätt. Jag tvättar lakan och handdukar tillsammans med övriga plagg. Ibland lever jag på kniveggens spets och lägger i en mörkgrå strumpa i vittvätten, bara för att testa. Jag är den typen som är rädd för att bli svensson. Jag vill ha allt de har, men fruktar det också, Därför gör jag alla mina svensson-sysslor med en svag toutch av nevros-liknande inslag.
Sen har vi svensson-typen. Tvättar fyra maskiner. En vittvätt, med blekt tvättmedel samt fläckborttagningsmedel, även gärna "Softlan Ultra" sköljmedel så tvätten luktar sådär äckligt fräscht och är lent som en fjädeeer längst med huden. En kulörtvätt. En tvätt för handdukar, och en för lakan. De manglar sina lakan. MANGLAR. okej.
Vi ses i tvättstugan.
Min Idol 2009.
http://www.youtube.com/watch?v=99rQ9AATXlU
Min familj är inte riktigt som alla andra..
Jag var på släktträff idag. Den urartade i en kavalkad av rockringar och over-sized studsbollar. Såna är vi.
Min äldsta bror visar vart skåpet ska stå.
Min andra bror har en boll. Den är grön.
Min mamma rockar.
Syrrans kille går all in.
.
Min äldsta bror visar vart skåpet ska stå.
Min andra bror har en boll. Den är grön.
Min mamma rockar.
Syrrans kille går all in.
.
Utekvällen i bilder..
Min bordsgranne på McDonalds 04.00
Ann har alltid med sig en portabel hängare i sin handväska. Hon trollade fram den från ingenstans på Rival och krokade upp den på baren. Den rymde två handväskor, en sjal, en kofta och våra jackor. Den var även dekorerad med en fjärl. Ann är så före sin tid.
Håll i hatten!
Jag funderar på att föra över pengar från mitt "nu-flyttar-jag-och-jag-vill-köpa-nya-möbler-KONTOT" till mitt "Rödvin-på-fredagar-KONTO" . Ja. Så får det bli.
Jag funderar även på att vara som alla andra, ni häftiga människor, och börja bära med mig min kamera överallt, för att sedan lägga upp små glimtar, bilder , ur mitt dekadenta liv på bloggen. Risk finns för att det bara kommer att bli bilder i närbild på mitt ansikte.
Fick ett härligt mms precis som jag tänkte lägga upp. Men jag hittar inte sladden till mobilen. Sen såg jag att min dator har bluetooth-funkton.- Tryckte på knappen, och datorn säger att den inte hittar den. Jag tror min dator är som gjord för mig.
MMSet föreställde i alla fall en vit kal vägg, det var en text skriven på väggen i svart tusch. Med en lång pil ner mot ena hörnet. Texten löd: " ICH BIN EINE BERLINER". Internt så betyder det att han som skickade messet har börjat jobba som dörrvakt och går kurs i tyska, vilket han kombinerar med sitt nya jobb i form av ljudband. Fast jag självklart vet att det inte är så, han skojar bara. Aja.
Jag funderar även på att vara som alla andra, ni häftiga människor, och börja bära med mig min kamera överallt, för att sedan lägga upp små glimtar, bilder , ur mitt dekadenta liv på bloggen. Risk finns för att det bara kommer att bli bilder i närbild på mitt ansikte.
Fick ett härligt mms precis som jag tänkte lägga upp. Men jag hittar inte sladden till mobilen. Sen såg jag att min dator har bluetooth-funkton.- Tryckte på knappen, och datorn säger att den inte hittar den. Jag tror min dator är som gjord för mig.
MMSet föreställde i alla fall en vit kal vägg, det var en text skriven på väggen i svart tusch. Med en lång pil ner mot ena hörnet. Texten löd: " ICH BIN EINE BERLINER". Internt så betyder det att han som skickade messet har börjat jobba som dörrvakt och går kurs i tyska, vilket han kombinerar med sitt nya jobb i form av ljudband. Fast jag självklart vet att det inte är så, han skojar bara. Aja.
Kändisar
Andra cafets uteservering för dagen. Vi ligger numera praktiskt taget i en soffa och kedjeröker, Mr F, Miss K , och jag.
K reser sig som i slow motion från ingenstans och beslutar sig för att suget efter morotskaka är större än oss. Hon försvinner in. F gäspar och vänder blad på sin aftonbladet, vi lägger någon spydig kommentar om frontsidan. "Staaackaarss lillee alboiiiiin är cancerrsjuuuuk" åmar vi oss. Någon bebis stirrar tomt tillbaka på oss från bilden.
K kommer tillbaka alldeles likblek och smått hysterisk. "SÅÅÅÅG NIII,. HAN STÅR DÄR INNE" Hon viftar och pekar, och vi undrar om den cancersjuka bebisen har återuppsått för att hämnas våran nedlåtenhet över mänskligheten. "HAN DEN DÄR KÄNDISEN STÅÅÅR DÄR INNE" . Detta blev plötsligt intressant.
Det visar sig att det är en tanig /men snygg snubbe i sina bästa år som spelar manliga huvudrollen i den nya svenska storfilmen om en knarkande säkerhetsvakt. Han är även starring i filmatiseringen av "Snabba Cash" . Med bihang.
K studsar upp och ner i soffan, F tänder en till cigg. Jag ser ingenting. Så kommer de ut, de glider fram, en manlig skara, det bara osar kändisskap och dekadenta fester om dem. De ser på oss. De går mot oss. De lyser. Vi är som hänförda K och jag. Jag kan inte motstå det, jag lägger huvudet på sned, ler mystiskt, petar mig i håret. Yberkvinnan inom mig har vaknat, jag är en AMASON, SE PÅ MIIG. Jag spelar cool. F vänder blad på sin jädra Aftonbladet och är djupt förskjunken i albins slangar och bandage runt huvudet och gråtande föräldrar.
Så händer det.
" Men scheeeenaa F! FAAAN, vilken jävla fest i fredags, läget mannen, du e ju heelt jävla sjuk!! HEHEHEH" De har stannat vid vårat bord. Ena snubben lutar sig över bordet och vill skaka hand med F. Jag och K håller andan, och vi försöker stenhårt spela oberörda. Självklart skrattar vi med lite lätt. F skakar hand, flabbar lite, håller med om att festen var galen,. De försvinner lika snabbt som de kom. Tystnaden lägger sig emellan oss. F tittar på oss. HAN VET. HAN VET VAD VI KOMMER ATT SÄGA, det lyser genom våra ögon. Våra anklagande ögon på honom.
VAFAAAAAAN BJÖD DU INTE OSS FÖÖÖÖRRRRRRR???????!!!!!!
Han tittar stumt på oss en sekund innan han konstaterar " Hörde ni vad han sa?" jag hörde inte ett skit. Vafan, jag ringde ju praktiskt taget er, jag ringde miss L juee, men hon svarade inte, om hon hade gjort det så skulle hon ringt er och då hade ni jue kommit. typ.".
Vi har en förrädare ibland oss.
K reser sig som i slow motion från ingenstans och beslutar sig för att suget efter morotskaka är större än oss. Hon försvinner in. F gäspar och vänder blad på sin aftonbladet, vi lägger någon spydig kommentar om frontsidan. "Staaackaarss lillee alboiiiiin är cancerrsjuuuuk" åmar vi oss. Någon bebis stirrar tomt tillbaka på oss från bilden.
K kommer tillbaka alldeles likblek och smått hysterisk. "SÅÅÅÅG NIII,. HAN STÅR DÄR INNE" Hon viftar och pekar, och vi undrar om den cancersjuka bebisen har återuppsått för att hämnas våran nedlåtenhet över mänskligheten. "HAN DEN DÄR KÄNDISEN STÅÅÅR DÄR INNE" . Detta blev plötsligt intressant.
Det visar sig att det är en tanig /men snygg snubbe i sina bästa år som spelar manliga huvudrollen i den nya svenska storfilmen om en knarkande säkerhetsvakt. Han är även starring i filmatiseringen av "Snabba Cash" . Med bihang.
K studsar upp och ner i soffan, F tänder en till cigg. Jag ser ingenting. Så kommer de ut, de glider fram, en manlig skara, det bara osar kändisskap och dekadenta fester om dem. De ser på oss. De går mot oss. De lyser. Vi är som hänförda K och jag. Jag kan inte motstå det, jag lägger huvudet på sned, ler mystiskt, petar mig i håret. Yberkvinnan inom mig har vaknat, jag är en AMASON, SE PÅ MIIG. Jag spelar cool. F vänder blad på sin jädra Aftonbladet och är djupt förskjunken i albins slangar och bandage runt huvudet och gråtande föräldrar.
Så händer det.
" Men scheeeenaa F! FAAAN, vilken jävla fest i fredags, läget mannen, du e ju heelt jävla sjuk!! HEHEHEH" De har stannat vid vårat bord. Ena snubben lutar sig över bordet och vill skaka hand med F. Jag och K håller andan, och vi försöker stenhårt spela oberörda. Självklart skrattar vi med lite lätt. F skakar hand, flabbar lite, håller med om att festen var galen,. De försvinner lika snabbt som de kom. Tystnaden lägger sig emellan oss. F tittar på oss. HAN VET. HAN VET VAD VI KOMMER ATT SÄGA, det lyser genom våra ögon. Våra anklagande ögon på honom.
VAFAAAAAAN BJÖD DU INTE OSS FÖÖÖÖRRRRRRR???????!!!!!!
Han tittar stumt på oss en sekund innan han konstaterar " Hörde ni vad han sa?" jag hörde inte ett skit. Vafan, jag ringde ju praktiskt taget er, jag ringde miss L juee, men hon svarade inte, om hon hade gjort det så skulle hon ringt er och då hade ni jue kommit. typ.".
Vi har en förrädare ibland oss.
Ett stort steg framåt, fast i fel riktning.
Efter fem dagar av igensvullna ögon, kramper i hela kroppen, sprängande huvudvärk och 39 graders feber, så vaknade jag upp i morse och kände mig en aning bättre. Huvudet kändes numera bara som om en mndre truck kört igenom och ögonen kunde md hjälp av en utarbetad teknik se igen , (jag har haft fem dagar på mig att öva, om jag blundar och vrider huvudet samtidigt så kan jag sedan öppna ögonen och titta på det jag vill utan för mycket smärta).
Jag kollade tempen och insåg att den gått ner från dryga 39 till 38,5. Lyckan är total. JAg får till och med i mig lite yoghurt till frukost. Detta är min dag. Idag är dagen D. Idag ska jag våga mig ut i livet igen!! Jag beslutade mig att ta det vågade steget att gå hela vägen till videobutiken och tillbaka.
Vägen dit var helt okej. När jag sedan står där och ska sträcka mig efter en film hugger det till i magen. Den sväller upp märkvärdigt fort. Jag börjar frossa nästan omedelbart. musklerna i kroppen krafsar innanför min hy. Jag rafsar åt mig två filmer, den obligatoriska chokladen och vill springa hem men det blir mer ett halvdant släpandes.
Väl hemma igen pustar jag, stönar, känner träningsvärken i benen komma smygande, jag är likblek i ansiktet med en ny febertopp going on. Inte ens min mormor blev anfådd av att gå i fem minuter. Jag överskattade min egna sjukdom.
Jag hatar det här.
Jag kollade tempen och insåg att den gått ner från dryga 39 till 38,5. Lyckan är total. JAg får till och med i mig lite yoghurt till frukost. Detta är min dag. Idag är dagen D. Idag ska jag våga mig ut i livet igen!! Jag beslutade mig att ta det vågade steget att gå hela vägen till videobutiken och tillbaka.
Vägen dit var helt okej. När jag sedan står där och ska sträcka mig efter en film hugger det till i magen. Den sväller upp märkvärdigt fort. Jag börjar frossa nästan omedelbart. musklerna i kroppen krafsar innanför min hy. Jag rafsar åt mig två filmer, den obligatoriska chokladen och vill springa hem men det blir mer ett halvdant släpandes.
Väl hemma igen pustar jag, stönar, känner träningsvärken i benen komma smygande, jag är likblek i ansiktet med en ny febertopp going on. Inte ens min mormor blev anfådd av att gå i fem minuter. Jag överskattade min egna sjukdom.
Jag hatar det här.
Sociopater är vi allihopa.
Hade ni husdjur när ni va små?
Jag tror vi borde förbjuda barn att få ha husdjur. Jag har ett svagt minne av att jag satt i ett rum med en massa små kattungar när jag var liten. Jag tyckte de revs, och tog upp dem (flera åt gången) i svansarna och höll upp dem i luftet upp och ner.
Jag har läst att djurplågeri är ett tidigt tecken på psykopati.
Två vänner till mig har haft marsvin där de var små. Det måste varit någon hype där runt 80-talet med marsvin.
Min ena vän , K, hade flera stycken, de hette något i stil med "Putte", Putte1", "Putte2" och "Putte3", jag får en känsla av att hon säkert kallade "Putte" för "Putte3".
Min andra vän hade bara en. Den sköt hans pappa ihjäl med ett hagelgevär. Rakt i pannan ba. (Han demonsterade både med fingret och ljudeffekter när han berättar detta) . Jag tror hans pappa är sociopat. Men sen kommer det fram att marsvinet hade sprungit och gömt sig i hans sänglåda (en låda man har under sängen). När han sedan drog ut den för att hitta marsvinet (med ett namn som jag glömt), så fastnade han (marsvinet), mellan lådan och sängen.
Detta resulterade i att han bröt ryggen på sitt marsvin.
Marsvinet blev invalid och förlamad från magen och nedåt. Efter hagelhistorien begravdes han i ett gammalt avloppsrör under en sten i trädgården. (Nu gör min vän ett enormt korstecken i form av vördnad och stirrar länge ner i sitt kaffe). K tycker att de skulle ha gett han en värdig död istället, i form av vattendöden aka toaletten.
Barn ska inte ha djur säger jag bara.
Jag tror vi borde förbjuda barn att få ha husdjur. Jag har ett svagt minne av att jag satt i ett rum med en massa små kattungar när jag var liten. Jag tyckte de revs, och tog upp dem (flera åt gången) i svansarna och höll upp dem i luftet upp och ner.
Jag har läst att djurplågeri är ett tidigt tecken på psykopati.
Två vänner till mig har haft marsvin där de var små. Det måste varit någon hype där runt 80-talet med marsvin.
Min ena vän , K, hade flera stycken, de hette något i stil med "Putte", Putte1", "Putte2" och "Putte3", jag får en känsla av att hon säkert kallade "Putte" för "Putte3".
Min andra vän hade bara en. Den sköt hans pappa ihjäl med ett hagelgevär. Rakt i pannan ba. (Han demonsterade både med fingret och ljudeffekter när han berättar detta) . Jag tror hans pappa är sociopat. Men sen kommer det fram att marsvinet hade sprungit och gömt sig i hans sänglåda (en låda man har under sängen). När han sedan drog ut den för att hitta marsvinet (med ett namn som jag glömt), så fastnade han (marsvinet), mellan lådan och sängen.
Detta resulterade i att han bröt ryggen på sitt marsvin.
Marsvinet blev invalid och förlamad från magen och nedåt. Efter hagelhistorien begravdes han i ett gammalt avloppsrör under en sten i trädgården. (Nu gör min vän ett enormt korstecken i form av vördnad och stirrar länge ner i sitt kaffe). K tycker att de skulle ha gett han en värdig död istället, i form av vattendöden aka toaletten.
Barn ska inte ha djur säger jag bara.
Bokat bord på Himlen-och mer därtill - 2012. Doomsyear.
Enligt bland annat Maya-folket så kommer jorden att gå under (just nu under mystiska omständigheter) den 21 December 2012. Jag och vännen dividerade över detta och en mägnd kaffe idag på det vanliga cafét.
Han har en vän som har ett landställe i Norrland. De har redan kommit överrens om att om det finns minsta tecken på att jorden håller på att gå under så packar de en väska och drar dit. Jag rynkar näsan. "tänk om telefonnätet e det som går först då, hur ska ni då kunna höras och åka?" Han sippar på kaffet, lutar sig tillbaka och visar tydligt att han har allting all covered. "Men alltså, detta är LULEÅ maria, de har bara säkert typ EN pressbyrå, så vi sa att vi möts utanför den, no mather what".
Bulletproof.
Jag rynkar näsan igen. "Men du. och glaciärerna ryker väl rätt fort, vafan gör ni då då? Ni kommer ju vara närmst, och han har säkert utedass va? " Det blir tyst. Tanken på kilometerdjup is i kombination utedass var inte alls covered.
Jag fastslår att de borde stanna i Stockholm. Jag skulle ringa min vännina K först, och medans alla i full panik och urban status springer omkring och smashar Coop efter mat till sitt skyddsrum, så skulle vi dricka våran alldeles sista Soja-Latte-to-go , smash and grab inne på Cayenne, komma ut med den dyraste nyaste garderoben som jag aldrig kommer ha användning för. (Men känslan i magen skulle vara obeskrivbar) Och det skulle inte spela någon vidare roll , eller vara olagligt, eftersom att hela systemet redan då har brakat ihop.
Sen skulle vi samlas, Allihopa, på den högsta och bekvämligaste punkten i Stockholm. På Baren Himlen Därtill i gamla skatteskrapan, (ni vet där högst upp med panoramafönster och takterass över Stockholm). Vi skulle dricka drinkar och beskåda hur Stockholm går under. Lite som kaptenen och trubadurerna i filmen Titanic. Vi fastslår att det är helt klart en bättre idé än utedass i Norrland.
Han har en vän som har ett landställe i Norrland. De har redan kommit överrens om att om det finns minsta tecken på att jorden håller på att gå under så packar de en väska och drar dit. Jag rynkar näsan. "tänk om telefonnätet e det som går först då, hur ska ni då kunna höras och åka?" Han sippar på kaffet, lutar sig tillbaka och visar tydligt att han har allting all covered. "Men alltså, detta är LULEÅ maria, de har bara säkert typ EN pressbyrå, så vi sa att vi möts utanför den, no mather what".
Bulletproof.
Jag rynkar näsan igen. "Men du. och glaciärerna ryker väl rätt fort, vafan gör ni då då? Ni kommer ju vara närmst, och han har säkert utedass va? " Det blir tyst. Tanken på kilometerdjup is i kombination utedass var inte alls covered.
Jag fastslår att de borde stanna i Stockholm. Jag skulle ringa min vännina K först, och medans alla i full panik och urban status springer omkring och smashar Coop efter mat till sitt skyddsrum, så skulle vi dricka våran alldeles sista Soja-Latte-to-go , smash and grab inne på Cayenne, komma ut med den dyraste nyaste garderoben som jag aldrig kommer ha användning för. (Men känslan i magen skulle vara obeskrivbar) Och det skulle inte spela någon vidare roll , eller vara olagligt, eftersom att hela systemet redan då har brakat ihop.
Sen skulle vi samlas, Allihopa, på den högsta och bekvämligaste punkten i Stockholm. På Baren Himlen Därtill i gamla skatteskrapan, (ni vet där högst upp med panoramafönster och takterass över Stockholm). Vi skulle dricka drinkar och beskåda hur Stockholm går under. Lite som kaptenen och trubadurerna i filmen Titanic. Vi fastslår att det är helt klart en bättre idé än utedass i Norrland.
