Bokat bord på Himlen-och mer därtill - 2012. Doomsyear.
Enligt bland annat Maya-folket så kommer jorden att gå under (just nu under mystiska omständigheter) den 21 December 2012. Jag och vännen dividerade över detta och en mägnd kaffe idag på det vanliga cafét.
Han har en vän som har ett landställe i Norrland. De har redan kommit överrens om att om det finns minsta tecken på att jorden håller på att gå under så packar de en väska och drar dit. Jag rynkar näsan. "tänk om telefonnätet e det som går först då, hur ska ni då kunna höras och åka?" Han sippar på kaffet, lutar sig tillbaka och visar tydligt att han har allting all covered. "Men alltså, detta är LULEÅ maria, de har bara säkert typ EN pressbyrå, så vi sa att vi möts utanför den, no mather what".
Bulletproof.
Jag rynkar näsan igen. "Men du. och glaciärerna ryker väl rätt fort, vafan gör ni då då? Ni kommer ju vara närmst, och han har säkert utedass va? " Det blir tyst. Tanken på kilometerdjup is i kombination utedass var inte alls covered.
Jag fastslår att de borde stanna i Stockholm. Jag skulle ringa min vännina K först, och medans alla i full panik och urban status springer omkring och smashar Coop efter mat till sitt skyddsrum, så skulle vi dricka våran alldeles sista Soja-Latte-to-go , smash and grab inne på Cayenne, komma ut med den dyraste nyaste garderoben som jag aldrig kommer ha användning för. (Men känslan i magen skulle vara obeskrivbar) Och det skulle inte spela någon vidare roll , eller vara olagligt, eftersom att hela systemet redan då har brakat ihop.
Sen skulle vi samlas, Allihopa, på den högsta och bekvämligaste punkten i Stockholm. På Baren Himlen Därtill i gamla skatteskrapan, (ni vet där högst upp med panoramafönster och takterass över Stockholm). Vi skulle dricka drinkar och beskåda hur Stockholm går under. Lite som kaptenen och trubadurerna i filmen Titanic. Vi fastslår att det är helt klart en bättre idé än utedass i Norrland.
Han har en vän som har ett landställe i Norrland. De har redan kommit överrens om att om det finns minsta tecken på att jorden håller på att gå under så packar de en väska och drar dit. Jag rynkar näsan. "tänk om telefonnätet e det som går först då, hur ska ni då kunna höras och åka?" Han sippar på kaffet, lutar sig tillbaka och visar tydligt att han har allting all covered. "Men alltså, detta är LULEÅ maria, de har bara säkert typ EN pressbyrå, så vi sa att vi möts utanför den, no mather what".
Bulletproof.
Jag rynkar näsan igen. "Men du. och glaciärerna ryker väl rätt fort, vafan gör ni då då? Ni kommer ju vara närmst, och han har säkert utedass va? " Det blir tyst. Tanken på kilometerdjup is i kombination utedass var inte alls covered.
Jag fastslår att de borde stanna i Stockholm. Jag skulle ringa min vännina K först, och medans alla i full panik och urban status springer omkring och smashar Coop efter mat till sitt skyddsrum, så skulle vi dricka våran alldeles sista Soja-Latte-to-go , smash and grab inne på Cayenne, komma ut med den dyraste nyaste garderoben som jag aldrig kommer ha användning för. (Men känslan i magen skulle vara obeskrivbar) Och det skulle inte spela någon vidare roll , eller vara olagligt, eftersom att hela systemet redan då har brakat ihop.
Sen skulle vi samlas, Allihopa, på den högsta och bekvämligaste punkten i Stockholm. På Baren Himlen Därtill i gamla skatteskrapan, (ni vet där högst upp med panoramafönster och takterass över Stockholm). Vi skulle dricka drinkar och beskåda hur Stockholm går under. Lite som kaptenen och trubadurerna i filmen Titanic. Vi fastslår att det är helt klart en bättre idé än utedass i Norrland.
Kommentarer
Trackback
