Vi hade ju i alla fall tur med vädret..
Jahapp. Jag vet inte vart det kom ifrån. Eller varför jag hade ett sådant behov av att spotta ur mig så mycket privata sanningar under en kort stund till en person, som, känner mig , jo, vi har känt varandra ett par år nu. Ytligt, spontant, vänskapligt, dejtigt, ja på olika vis, men det är skillnad att verkligen veta en person och känna en.
Och jag ångrar faktiskt att jag sa något. För att personen ifråga känner till så mycket mer om mig än vad jag vet om denne, för att jag trampade lite på mig själv genom att berätta vid det tillfället på det sättet. Och jag gillar inte när jag trampar på mig själv, eller när jag får en känsla av att jag har gjort det.
Jag vet att han är en bra person och att det stannar där. Men. Endå.
Jag försöker mer tänka på det positiva istället. Om det känns som om jag står på ruta ett idag, så har jag så mycket fantastiska rutor framför mig att stå på. Jag ska till IKEA imorn och shoppa järnet. Bokhylla, byåer, överkast, tavlor, och mycket mycket mer fina saker. För det är jag värd.Jag ska tillbaka till jobbet på tisdag, och kommer därmed att kastas tillbaka i verkligheten igen. Bra där. Jag ska troligtvis träffa en rolig människa på tisdag. Kul. Kommer att träffa en av mina bästa vänner som är tillbaka på besök i stockholm i veckan, vilket känns sjukt roligt, jag har verkligen saknat honom.
Ja, jag har fan mycket positivt att se fram emot nu, och jag tycker själv att det borde väga över den gnagande känslan jag har av att jag, ja, har gjort bort mig. Eller avslöjat mig, kanske jag ska säga.
Så, nu har jag fått det ur mitt system. Vill inte göra en större sak av det heller. Nu släpper jag det. Försöker i alla fall.
Nystart!
Jag gick idag. På Mötet. Det har tagit mig två år att komma innanför den där dörren. Jag har stått utanför flera gånger och helt enkelt inte vågat. Men idag gick jag in. Det var så förlösande för mig att göra det att jag var tårögd och satt och snörvlade ner i mitt kaffe hela timmen det pågick.
Jag ska definitivt gå igen. Det är en nystart det här för mig. Det här är det jag behöver. Jag är så tacksam för att det finns.
Okej, hon har gjort bort sig igen.
Jag har kommit på en grym födelsedagspresent till mig själv. Idén ploppade upp över en fika häromdagen. En vän till mig frågade varför jag inte skrev en bok, skrev ned alla mina citat som dyker upp i tid och otid. Och som får både mig och mina vänner att vika sig dubbla av skratt. Vi spånade en stund och kom på att det mest maxade vore en snygg vit t-shirt/linne med alla mina senaste citat tryckta på i svart text. Vore så otroligt personligt och faktiskt riktigt snyggt. Jag får känslan av ett projekt. (som troligtvis inte kommer att avslutas, eller påbörjas heller för den delen)
Veckans citat: "Hemma, jobbet eller borstest?", fyllemess är bara för gulligt ibland.
Mitt riktiga jag...
Att inte oroa sig.
Ledig!
Japp. 4 underbara lediga dagar. Det är jag värd. Jag köpte duscdraperi igår till badrummet, kände att det var dags nu, lite jobbigt när hela badrummet blir dyngsurt varje gång jag duschar.. Så nu är badrummet i rätt färgschema (såklart).
Fick så söta inflyttningspresenter av K , en massa tjocka blockljus (perfekta för mysiga rödvinskvällar) , tillhörande ljusfat och en orkidé med tillhörande kruka (som för övrigt matschar färgerna i vardagsrummet) . Jag älskar orkideér!
Har invigt tvättstugan precis! Skulle igentligen tvättat vid 7 imorse om inte telefonen/datorn/ människor med intressanta samtal övertog min uppmärksamhet inatt. Vaknade vid 11. Såg att tiden efter var obokad, snodde den , och TADA!
Jag har lagt i tvättmedel, tvätt, satt på maskinen, registrerat att det inte finns torkskåp och rökt en cigg. Invigd.
Jag måste tillägga att inget gick sönder heller. Än. Jag blir nervös vid maskiner, har haft sönder två tvättmaskiner tidigare.
I eftermiddag ska jag träffa en gammal kär barndomsvän och dricka lite kaffe, prata livet och bara vara. Jag har verkligen saknat denna vän i mitt liv de senaste åren, och jag har inte förstått mig på mig själv att jag sabbade våran vänskap. Det är inte klokt.!
Detta är livet!
Jag har praktiskt taget jobbat varje dag sen jag började för en vecka sedan... oj.. en vecka. Känns som om jag varit där en månad, en fantastisk, och asjobbig månad. Jag har pendlat mellan avgrundsdjupt tvivel på mig själv och en självsäkerhet som heter duga. Det har pendlat rätt kraftigt, men det känns nu som om det börjar bli stabilt. Känslomässigt och karriärsmässigt. Nu vet jag vad jag pysslar med om dagarna (och nätterna) när jag är på jobbet. Fantastisk känsla!
Jag önskar att alla vågade prova på att jobba med något som de verkligen brinner för. Det är obeskrivligt skönt. Jag gick upp 05.30 imorse, med vetskap om att jag var städansvarig på jobbet idag, (mer toalettansvarig), men ändå så rusar jag upp ur sängen, utbrister i ett lyckligt visslande och säger högt för mig själv att idag blir nog en superbra dag!
Väldigt olikt mig.
Jag har fått en lägenhet. (jag vet, livet leker). En underbar underbar liten lägenhet i en lummig närförort till stan. Helkaklat nyrenoverat badrum, superfin kokvrå, sovalkov. Allt jag kan önska mig. Jag flyttar in på söndag. Och jag har tusen funderingar i huvudet ! Jag ska måla om, sätta upp hyllor. Köpa säng, soffa, sofbord, TV, åh, ja, allt.
Jag tror jag ska skita i allt det där och köpa en flaska vin, dra över K, korka upp, och fira istället! Inköp får bli när jag har tid. Och tid är något som jag inte har den närmsta veckan, kommer att börja veckan med två heldagars kurs, sedan jobba ca 13 tim om dagen i 7 dagar i sträck, (där ingår det två nattpass som då blir 24- timmars pass helt enkelt) .
Men gud, vilken bra lön jag har att se fram emot i Juli. Jag ser hur min 32-tums LCD-TV bildas framför mina ögon.
Mmmmm... Detta är livet!
Sista veckan!
Sista veckan börjar sakta smyga sig inpå... på torsdag tar jag min examen.. och på fredag är jag hemma igen. Känns lite märkligt faktiskt. Två år av blod, svett , tårar och en massa kunskap är nu förbi. Nu är jag klar, nu har jag en titel, ett diplom, ett nytt iv som väntar.
Jag borde igentligen börja packa idag.. men jag har bara inte orkat, eller haft lust. Jag tror jag har separationsångest. Jag kommer väl börja gråta på champangefrukosten på torsdag. Och på middagen. Och när vi går ut och firar. Och på vägen hem. Usch. Jag måste skärpa mig!
Tårtkalas, shopping, och kroppsnoja
Startade dagen med att provsmaka tre olika tårtor och hiva i mig två koppar kaffe och påbörja ett grupparbete, eller, jag gick dit, bestämde mig för att göra uppgifterna i helgen, och åkte in till stan.
Jag har praktiskt taget shoppat hela dagen... bra motion... min läckra klänning som jag ska ha på min examensmiddag var såklart slut men jag hittade en annan som får duga.
Upptäckte till min förvåning att jag nu har en helt ny storlek i jeans (igen), och var tvungen att köpa två par på rean :) Är nog troligtvis de enda paren som inte är för stora i min garderob just nu. Och jag ser fortfarande ingen skillnad... borde kanske göra det.. med tanke på att en klasskompis frågade förfärat häromdagen om jag har ätstörningar, (ärligt så frågade hon om jag börjat spy upp maten eller nåt, men det låter ju inte så kul), hon tycker jag är väldigt mager.
Det måste vara något med ämnesomsättningen, eller så har jag väl cancer.
Jag är otroligt fantastisk! Och dubbel ibland.
Nu har jag bara två veckor kvar.... sen ska jag spräcka hål på den här bubblan och flytta hem. För gott. Och jobba livet ur mig. Underbart.
Jag kände mig lite ensam när jag vaknade i morse. Till och med när jag stod framför spegeln och sminkade mig så kom den där känslan smygande och ville inte släppa. Jag försökte vifta bort den, det måste ha sett jäkligt fånigt ut med en hysterisk tjej som viftar en mascara fram och tillbaka samtidigt som hon stirrar i en spegel... hm....
Men när jag började andas i normal takt och tänka på mitt jobb som väntar.... mina uinderbara vänner..... mina vinkvällar... min tid hos frisören.... mina två betalda semesterveckor.... då kändes det bättre. Jag klarar mig så mycket bättre utan dig. Jag viftar bara med en mascara ibland. Annars funkar det.
Sömnlösa nätter
Det kommer att bli en intressant vecka... sista delen av studierna påbörjas imorgon. Redovisningar av examensarbetet. Jippie. Jag ser framför mig suveräna presentationer, och mindre suveräna, hård kritik, tjafs, och smällande i dörrar. Jag tror det är mitt övertrötta katastroftänk som är på autopilot just nu.
Jag tänkte börja dagen med att hitta något sött i garderoben, hälla i mig en liter kaffe och platta håret. Sen är jag förberedd på vad som helst. Bring it on.
Ca 0,5 % av befolkningen är Psykopater!
Ännu en heldag med föreläsningar.... jag har fått grundkurs i psykopati idag, väldigt intressant. Jag har fått reda på nu , och som jag självklart vill dela med mig av, att man kan ha psykotiska drag utan att vara psykopat. (Jag har träffat en hel del såna människor på mycket nära håll i mitt liv. Och det blev så tydligt idag. )
Här är checklistan i stora drag, det är 12 symtom, det räknas från 0,1 och 2 poäng beroende på hur mycket av det symtomet som är utmärkande. Maxpoäng är alltså 24 poäng. Alla poäng över 18 är garanterat psykopati. Alla poäng under 11 är safe. Där emellan har man psykotiska drag, en "vanlig svensson" beräknas få ca 2 poäng. Lycka till!
Checklista för er Psykopater där ute!
Del 1
→ Ytligt charmig
→ Grandios
→ Lögnaktig/ manipulativ
→ Saknar skuldkänslor
→ Saknar empati
→ Tar inte ansvar
Del 2
→ Impulsiv
→ Dålig självkontroll
→ Kortsiktig
→ Oansvarig
→ Antisocialt beteende i ungdomen
→ Antisocialt beteende i vuxen ålder
..
Önskan
dessa vackra ting,
som är någons sol eller måne
någonstans långt borta
Jag vill inte vandra under er mer,
mina solar och månar.
Jag vill också finnas till någonstans
där långt, långt borta.
Och lysa så starkt och klart,
att en hel värld kan se mig.
Ny Lista, nya tag!
Ok. Nu är jag tillbaka efter ett par veckor av hysterisk glädje, ticks, skumma sms, mycket rödvin och en aning psykotiska tendenser.
Det här med frivilligorganisation och möten? Jag tror jag tog i lite för hårt där. Men jag har tagit tag i en hel del annat under tiden.
- Jag står för det där med bibliotekskort, jag har varit där, jag har lånat,jag har lämnat tillbaka böckerna, och jag kommer nog aldrig att göra det igen.
- Jag har fått ett riktigt drömjobb som jag börjar på direkt efter jag tagit examen. Signat och klart!
- Jag anstränger mig verkligen på lägenhetsfronten, det är ganska angeläget.
- Jag bor i gamla flickrummet och har lärt mig baka kakor, se tidigare punkt.
- Jag är klar med mitt examensarbete.
- Jag har gjort bort mig minst 2 ggr på mitt favorit-vin-ställe, sådär så att jag inte kan se vakten i ögonen när jag går in utan mumlar bara lite kort "hej".
- Jag har gjort bort mig 2 ggr på samma dag på mitt favort-fik. Vaknar på morgonen och tror att himlen kommer att ramla ned och landa på mig, allt var som en dimma. Tills jag förstår att jag är obeskrivligt bakis. Ringer K, messar ett antal pinsamma, förlåt-för-skumma-sms-eller-så-igår-jag-minns-inte-jag-var-full-och-utan-verklighetsuppfattning, Jag hade en sårbar kväll, idag känner jag mig starkare. Möter K på fiket. Jag sätter mig längst in i mörkret (jag tålde inte ljus av någon anledning). Jag ställer upp min en liters vattenflaska som det står "Omsorg" på. Bakisflaskan.Personalen tittar väldigt suspekt.Jag tror ögonen kommer att ramla ur sina hålor och att jag ska svimma på plats. Senare samma dag hamnar vi där igen, fast det har gått flera timmar så är det samma personal. Typiskt. De ser ännu mer suspekt på mig. Ja. Jag är nog lite skum. Okeej. Jag är mycket piggare nu och vågar till och med sitta utomhus. Personerna vid bordet brevid pratar franska.Skönt. Flaskan åker upp igen och tre stora kaffe senare ligger jag och K dubbelvikta över varandra, berättandes gamla snuskiga pinsamma händelser som man bara kan skratta åt flera år senare. Tills bordet brevid börjar skratta ikapp och prata svenska sinsemellan. Dags att gå hem.
- Jag hittade lite härliga inspelningar på min kamera igen. Denna gången från väninnan D:s grillkväll. Jag är förvånad över hur fräsch jag ser ut halv fyra på morgonen, iklädd mjukisbyxor och partytopp, dansandes i bara strumpor på hennes uteplats. Jag testar trottoaren och hoppar i en buske i en liten senare sekvens. Mycket underhållande.
- Jag har köpt ett par jeans som passar. Äntligen. Jag har gått ner fyra storlekar. Jag funderar på att organisera upp tre olika garderober beroende på livskriser. Garderob 1: Allt i Medium. Jag är normalfungerande i samhället, fasaden är intakt och jag är troligtvis i en relation sen ett år tillbaka. Garderob 2: Allt i Small. Mycket möjligt nyseparerad, eller en aning rastlös. Mycket vin. Eller tvärtom, mycket film och te och uppslukad i arbete. Men livet går att leva. Garderob 3: XS och allt under det. Även kallad terapigarderoben. Nu är det krisigt. Nu märker omgivningen det också. Kommentarerna haglar vart man än går. "Men det är bara halva du", "äter du nåt?", "Allt sitter ju pösigt!!" , eller lite nedlåtande, "har du gått ned i vikt?". Och nackdelen med dessa garderober i det stora hela är ju att det blir så jädra dyrt med kläder hela tiden!
Teknikfreak
Jag lyckades i alla fall fasta på en bänk mellan hyllorna "Kön och jämställdhet" och "Funktionshindrad". Jag märkte inte ens att det stängde förns lamporna släcktes.
Jag har påbörjat mitt examensarbete också, det känns rätt skönt. Men jag har en hel del tekniska problem där också. Vem tusan är nöten som kom på inställningar för index på Word om jag får fråga? Jag bara förstår inte, jag kan väl erkänna att jag inte heller har lyckats att numrera mina sidor än. Jag funderar på att lämna in mitt arbete på lagning och putsning innan jag redovisar det.
Jag måste helt enkelt lära mig de här tekniska sakerna snart. Man överlever inte i den här världen med att enbart kunna såna extravaganta saker som att koka kaffe. (jag har lärt mig det nu genom trial- error metoden )
S:t Patricks Day!
Jag har satt upp en del delmål i mitt liv i alla fall, och det känns rätt bra. Jag har hittat ungefär tio olika jobb som jag ska söka inför sommaren som verkar helt rätt för mig, det är inom behandlings svängen!
Jag ska börja gå på möten och involvera mig i en frivilligorganisation, (jag tänkte ringa och tracka dom iallafall).
Och jag har införskaffat mig ett bibliotekskort! Jag känner mig väldigt manad av att göra reklam för biblioteket just nu, för jag tror det är många där ute som har underskattat dess utbud och fantastiska utveckling!
Man får ett rött genomskinligt kort numera, bara det är värt det liksom, allt sker elektroniskt på biblioteken, man behöver alltså inte ha kontakt med en läskig och bitter tant längre ( pluspoäng på det ), och man kan surfa gratis på kortet ( tjing! ) , om man nu lyckas lista ut hur det fungerar.
Fem stjärnor för bibblan!
Workaholic
Andra dagen på nya extrajobbet dag.... det innebär alltså att jag klarade första dagen....
Jo jag tycker det gick rätt bra, jag utlöste inte inbrottslarmet när jag kom på morgonen, fast jag var smått säker på att det skulle hända. Att ge mig nycklar, kodkort och gallergrinds-instruktioner är som att be mig att lika gärna göra bomben in genom ett fönster för att komma in. Men det kan ju inte dom veta.
Jag lyckades med en diskmaskins-katastrof, (diskmedlet fastnade på något sätt i klumpar på tallrikarna), kokade kaffe som såg ut som te i slutprodukt, jag kopplade iväg någon viktig person från Norge ut i tele-space, skickade in ett besök i fel konferensrum och avslutade dagen vid femtiden genom att råka släcka ned hela avdelningen, (jag måste tillägga att jag då var först att gå hem på bolaget). Allt som allt gick det rätt bra.
Jag har beslutat mig för att satsa på studierna resten av veckan.
¨?
Jag tror det kan vara något för mig. och jag ramlade inte ner för någon trappa , jag välte inte ut min kaffekopp eller kände mig paranoid under intervjun så jag får rätt bra vibbar av det här jobbet. Jag hade däremot en kvinnlig medtävlande om jobbet som inte var en värdig motståndare. Under rundvandringen förklarandes det för oss att spa-avdelningen nu är utbyggd och innehåller inte bara behandlingsrum (massage m.m). Den unga kvinnan som hela dagen har trängt sig före, varit först på att hälsa på alla, alltid velat vara i täten och visa sina framfötter som var iknölade ett par för små stillettstövlar, och tajt rosa tröja (behöver jag säga mer??) frågade då chefen, säkert för att verka smart också, " Jaha, du menar Rehab" .
Jag tar sakta ett par steg tillbaka, jag vill INTE under några omständigheter bli förknippad med denna outvecklade varelse! Chefen stirrar chockat på henne och försöker stammande och låångsamt förklara för den stackars tjejen med nätstrumpor och shorts (!!) att dem inte bedriver i någon form ett behandlingsarbete på båten.
Jag är tveksam om hon förstod.
Nu ska jag kurera mig så min förskylning går över tills på måndag,
Tjing!
Fiendeland och borstar!
Jag gick säkert en kilometer innan jag tände en cigg när jag lämnat stället, nivån på min paranoia var hög.
Jag kände mig som en spion som lyckats infiltrera högkvarteret .
Jag tror jag ska tacka nej till det här jobbet, jag tror inte att sex timmars jobb i veckan är värt det, att ljuga om vem jag är, min moral är högre än så.
Veckans blunder (om man räknar bort mitt misslyckade extrajobb då)
Något som jag verkligen avskyr är personer som gör bort sig offentligt, jag har en förmåga att skämmas åt dom när det händer, jag kan liksom inte låta bli, men tur är att det inte händer så ofta, vanligare är att jag själv gör bort mig. Jag har en gåva tror jag. Att ramla ned för trappor, gå in i glasväggar, säga fel saker i konstiga ordningar, hälsa på samma människa 10 ggr (med ca två minuters mellanrum), gå med byxorna ut-och-in. ja. ungefär så.
Igår så kände jag mig stark, jag var ute och gick och hade energi och livslust och filosoferade för mig själv. Jag var precis på väg att gå över gatan när jag hör ett fruktansvärt ljud. Jag kikar i ögonvrån och ser en traktor med enorma borstar på (jag tror att dom borstar gatorna med en sån?) Och utan att kontrollera det så ploppar det upp en enorm tvångstanke i min hjärna. (Jag får det rätt ofta) Fast traktorn är rätt långt borta så blir jag tvångsmässigt medveten om att möjligen så skulle borstmannen gasa på ordentligt när han ser mig gå över gatan och skrattande sluka mig med sina enorma gatborstar. Jag börjar svettas.
Och tyvärr så har jag blivit helt omedveten om att min kropp fortfarande går framåt. Och att det är en ganska hög trottoarkant ner mot gatan. Min fot viker sig i en obehaglig ställning (jag har inte ens högklackat på mig, hur kan detta hända!) och jag kastar mig instinktivt framåt i ett ograciöst längdhopp och tar emot asfalten med händerna!
Jag förstår inte riktigt vad som har hänt, mer än att jag ser BARA asfalt och att jag oroar mig för att mina nya jeans har gått sönder. Eftersom jag har väldigt dålig karma så är det självklart två personer som såg händelsen och rusar fram och frågar om jag har brutit något. (så det såg såå illa ut alltså) Jag reser mig upp och skrattar (skäms som tusan men vill inte erkänna det) säger att jag absolut inte har brutit något eller har ont, och något i stil med " så går det när man tänker på annat". Kitchigt.
Det enda graciösa jag lyckades åstakomma i fallet var att jag lyckades hålla kvar min cigg, den nuddade inte ens asfalten, jag tog fallet med kroppen och räddade min älskade cigg! Bra jobbat.
