galakvinnan

Ok. Nu är jag tillbaka efter ett par veckor av hysterisk glädje, ticks, skumma sms, mycket rödvin och en aning psykotiska tendenser.

Det här med frivilligorganisation och möten? Jag tror jag tog i lite för hårt där. Men jag har tagit tag i en hel del annat under tiden. 

• Jag står för det där med bibliotekskort, jag har varit där, jag har lånat,jag har lämnat tillbaka böckerna, och jag kommer nog aldrig att göra det igen.
• Jag har fått ett riktigt drömjobb som jag börjar på direkt efter jag tagit examen. Signat och klart!
• Jag anstränger mig verkligen på lägenhetsfronten, det är ganska angeläget.
• Jag bor i gamla flickrummet och har lärt mig baka kakor, se tidigare punkt.
• Jag är klar med mitt examensarbete.
• Jag har gjort bort mig minst 2 ggr på mitt favorit-vin-ställe, sådär så att jag inte kan se vakten i ögonen när jag går in utan mumlar bara lite kort "hej".
• Jag har gjort bort mig 2 ggr på samma dag på mitt favort-fik. Vaknar på morgonen och tror att himlen kommer att ramla ned och landa på mig, allt var som en dimma. Tills jag förstår att jag är obeskrivligt bakis. Ringer K, messar ett antal pinsamma, förlåt-för-skumma-sms-eller-så-igår-jag-minns-inte-jag-var-full-och-utan-verklighetsuppfattning, Jag hade en sårbar kväll, idag känner jag mig starkare. Möter K på fiket. Jag sätter mig längst in i mörkret (jag tålde inte ljus av någon anledning). Jag ställer upp min en liters vattenflaska som det står "Omsorg" på. Bakisflaskan.Personalen tittar väldigt suspekt.Jag tror ögonen kommer att ramla ur sina hålor och att jag ska svimma på plats. Senare samma dag hamnar vi där igen, fast det har gått flera timmar så är det samma personal. Typiskt. De ser ännu mer suspekt på mig. Ja. Jag är nog lite skum. Okeej. Jag är mycket piggare nu och vågar till och med sitta utomhus. Personerna vid bordet brevid pratar franska.Skönt. Flaskan åker upp igen och tre stora kaffe senare ligger jag och K dubbelvikta över varandra, berättandes gamla snuskiga pinsamma händelser som man bara kan skratta åt flera år senare. Tills bordet brevid börjar skratta ikapp och prata svenska sinsemellan. Dags att gå hem.
• Jag hittade lite härliga inspelningar på min kamera igen. Denna gången från väninnan D:s grillkväll. Jag är förvånad över hur fräsch jag ser ut halv fyra på morgonen, iklädd mjukisbyxor och partytopp, dansandes i bara strumpor på hennes uteplats. Jag testar trottoaren och hoppar i en buske i en liten senare sekvens. Mycket underhållande.
• Jag har köpt ett par jeans som passar. Äntligen. Jag har gått ner fyra storlekar. Jag funderar på att organisera upp tre olika garderober beroende på livskriser. Garderob 1: Allt i Medium. Jag är normalfungerande i samhället, fasaden är intakt och jag är troligtvis i en relation sen ett år tillbaka. Garderob 2: Allt i Small. Mycket möjligt nyseparerad, eller en aning rastlös. Mycket vin. Eller tvärtom, mycket film och te och uppslukad i arbete. Men livet går att leva. Garderob 3: XS och allt under det. Även kallad terapigarderoben. Nu är det krisigt. Nu märker omgivningen det också. Kommentarerna haglar vart man än går. "Men det är bara halva du", "äter du nåt?", "Allt sitter ju pösigt!!" , eller lite nedlåtande, "har du gått ned i vikt?". Och nackdelen med dessa garderober i det stora hela är ju att det blir så jädra dyrt med kläder hela tiden!