galakvinnan

Dejten var inbokad sen kvällen innan. Vi hade byggt up scenariot tillsammans under spänning på facebook under hela kvällen. Skulle vi ha kaffe, kaffelatté eller kanske frukostmacka med oss? Fika eller gå? Hund eller inte? Hur skulle vi hitta varandra i Sthlms djungeln så tidigt på morgonen? (Allt innan  kl 10.00 är oanständigt enligt mig) Frågorna var många och svaren lyste med sin frånvaro. Vi hade bokat en tid iallafall. En tid som vi båda visste att vi aldrig kommer att hålla eftersom vi är tvångsmässigt sena , saker som att fastna i duschen, leta efter hårsprayen , göra ett extra klädombyte, ja, det hör till våran vardag.

Jag ringer det första samtalet när jag är vid mariatorget tio minuter efter avtalad tid. "Gums. Alltså. Jag vet vi sa Hornstull, jag är nästan nästan där. Ge mig en kvart. Eller? " "Gums, jag är inte ens i närheten, jag fastnade" "Jag med." "Kanske ses vid vattnet, vid eriksdal?Zinken?Eller. Eller?" Beslutsångesten oss emellan är total. Tiden börjar bli knapp. Jag ska vara på jobbet inom en timme. Vi säger Zinken , lägger på, jag glider in på café och beställer två överrasknings-soja-latté för att ge henne en romantisk toutch på våran promenad längst med vattnet. Telefonen tjuter igen. Jack Black ylar genom min handväska. "...fucking time agoooo, in a town called piiickaabooo" Jag hinner svara innan kassakillen framför mig kväver ett fniss. "Vart e du?" "Handlar kaffe, vart e du?" "JAg är här", "Vart är här?" "Vid Zinken". Aha. Själv var jag fortfarande på Mariatorget, drar till med att kaffet är segt som undanflykt. Stress.

Mannen bakom kassan ler finurligt. - Du och kärleken inte hitta varandra? *blink*. Jag ler svagt, "Njae, bästa väninnnan, du vet, ehh, (jag harklar mig och försöker att låta seriös), du vet, bättre än kärlek"
Han stirrar på mig en sekund. Jag tror mig skymta en glimt av medlidande. USCH.
- Jaa, kompis, jag förstår, ibland är det så jaa.... Han förstod ingenting.
Jag slänger ner plånboken i handväskan, drar igen med ett snap. Och. Ja. Dragkedjan går i baklås. Så börjar det igen , ylandet från zinkensdamm "...fucking time agoooo, in a town called piiickaabooo, ......there lived a humble familyyyy, religious thruue and thruuuu...." Jag drar och drar, men väskan vägrar, telefonen är fastklämd mellan mitt puder och min plånbok. Jag rusar genom söder.  Hela väskan ger upp och ena handtaget lossnar och allt flyger ner längst mina sidor. Känslan av att tappa en tröja är snarlik. ....."town called piiickaabooo....." Jag plockar varsamt upp den från asfalten, smeker den lätt, balanserar mitt kaffe i ena handen, och saktar ner stegen.

Hon väntar på mig iärdigt vid zinkensdamm.