galakvinnan

Efter fem dagar av igensvullna ögon, kramper i hela kroppen, sprängande huvudvärk och 39 graders feber, så vaknade jag upp i morse och kände mig en aning bättre. Huvudet kändes numera bara som om en mndre truck kört igenom och ögonen kunde md hjälp av en utarbetad teknik se igen , (jag har haft fem dagar på mig att öva, om jag blundar och vrider huvudet samtidigt så kan jag sedan öppna ögonen och titta på det jag vill utan för mycket smärta).

Jag kollade tempen och insåg att den gått ner från dryga 39 till 38,5. Lyckan är total. JAg får till och med i mig lite yoghurt till frukost. Detta är min dag. Idag är dagen D. Idag ska jag våga mig ut i livet igen!! Jag beslutade mig att ta det vågade steget att gå hela vägen till videobutiken och tillbaka.

Vägen dit var helt okej. När jag sedan står där och ska sträcka mig efter en film hugger det till i magen. Den sväller upp märkvärdigt fort. Jag börjar frossa nästan omedelbart. musklerna i kroppen krafsar innanför min hy. Jag rafsar åt mig två filmer, den obligatoriska chokladen och vill springa hem men det blir mer ett halvdant släpandes.

Väl hemma igen pustar jag, stönar, känner träningsvärken i benen komma smygande, jag är likblek i ansiktet med en ny febertopp going on. Inte ens min mormor blev anfådd av att gå i fem minuter. Jag överskattade min egna sjukdom.

Jag hatar det här.