galakvinnan

Jag har utsikt över en korsning från min franska balkong. På natten så lyser en ensam gatulykta för sin överlevnad i den korsningen.  Där står ett ensamt , lite förfallet gult hus. På dagen ser det ut som vilket svensson hus som helst. Röd brevlåda, en volvo, ett par som påtar i trädgården. Men på natten så kryper skuggorna runt hörnen och fönstren gapar svarta som ihåliga hål. Vid två tillfällen har en liten skåpbil stannat till utanför detta hus, vid den ensamma gatulyktan, och i skenet av lyktan har jag sett en mystisk person stiga ur och lägga något i deras brevlåda. 

Är det någon form av utpressning på G? Jobbar den gamla farbrorn i huset för underrättelsetjänsten? 

Jag tog upp dessa funderingar för en vän som var hemma hos mig , och vi stod båda och lurkikade från min balkong. Så dök bilen upp igen. Jag höjer menande på ögonbrynen åt min vän och tittar på klockan. 02.00. Jag är för närsynt för att se registreringsnumret och svär tyst för mig själv.

Min vän lutar sig ut över räcket och ropar åt personen som står med handen i brevlådan ;

"Hey!! Ni! Vad gör ni? "

Jag kastar mig graciöst bakåt och gör en lätt kullerbytta och försöker gömma mig under sängen. Nu vet dom att jag sett dom. Nu är det kört.

Personen i brevlådan ser upp mot oss.Tystnaden lägger sig över gatan. Gatulyktans sken darrar till, som om den kämpar för sitt sista andetag. Personen drar tillbaka sin hand från brevlådan.

" Vi är från DN. "