galakvinnan

Jag och vännen var på Humorkväll igår på Söder. Standup för hela slanten. Vi anlände lite sent och ramlade praktiskt taget in i salongen, alla hade redan satt sig och han viskar lite diskret i mitt öra vart våra platser är, jag kikar på biljetterna och konstaterar att det är 70 & 71 på rad 4. Vi ser ut över rad 4. Rad 4 ser på oss.

Fullsatt.

Jag skymtar platser i mitten, och ler storartat om än ursäktande när vi tränger , åmar och hoppar oss förbi så omständigt som bara vi kan genom det trånga havet av människor som måste ställa sig upp. När vi väl kommer in till mitten så stirrar jag tomt på den lediga platsen. Min vän kläms fast bakom mig och en stor fet herre brevid. Jag vänder mig om och stirrar på han.

"Det är bara en plats." Konstaterar jag. Den store fete mannen börjar skratta. Min vän stirrar på platsen, stirrar sedan på mig. Sedan bakom mig, och tillbaka.

"Men du, det är nog de där två platserna där borta gumman", han pekar. Och nu ser jag. Längst till vänster, på andra sidan. Jag kan inte hålla mig. Jag skäms. Jag skrattar. Jag ber om ursäkt. Hela raden får ställa sig upp. De skrattar, de dunkar oss i ryggen, de ser menande på varandra, ler stort, medans vi försöker tränga oss förbi praktiskt taget HELA salongen. Såna är vi. Vi är som förbandet, uppvärmningen innan de riktiga komikerna dyker upp.

Vi fick i alla fall gratis popcorn.