galakvinnan

Jag provar ett tag tänker jag.

Idag bakade jag bullar med pappa i vårat lantliga kök. Det är grönskande ute, vi kan nästan höra korna yla där ute och det är en rutig duk på bordet. Brevid den stora brasan i vardagsummet hänger det olika stora kastruller i kätting. Det är så lantligt att man känner sig som Anne på Grönkulla ungefär.

Så står jag och min pappa där. Mitt i allt detta "Lantliga". Han har på sig en gul t-shirt med någon text i stil med "bevara SL" och en khaki- grön överlevnadsväst från polen. Mobilen hänger runt halsen i ett snöre. En sån där man kan "wappa" ifrån. Själv har jag en rosa sidensjal , tunn vit tröja och svarta finbyxor. Mina fingrar på högra handen är inlindade i plåster (jag försökte montera möbler igen med nästan dödlig utgång), så jag konstaterar att jag får rulla bullar med vänster hand.

Min pappa börjar med att knuffa mig lätt till höger och roffa åt sig nästan hela degen när jag erkänt att mina bullar inte kommer att innehålla russin. Han glömmer att lägga i kanel i sina och räddar situationen med att ösa i extra russin. Han skiter i pärlsocker för det är för "piffigt" . Jag sköljer mina tänder med superflour (för den extra fina glansens skull) medans de gräddas i ugnen, (perfekta 8 minuter att ödsla på annat). Det är så jag och min pappa opererar.

Vi behöver öva på att vara "lantliga".