galakvinnan

Ja. Jag har tappat hoppet nu. Vart finns dessa normala , hyggliga människorna någonstans?

Jag måste komma tillbaka till verkligheten och inse att de människor jag drar till mig hamnar under kategorin " psykiskt labila, tvångsmässiga, känslomässigt svaga och små små idioter."

Jag trodde för en gångs skull att det kanske kanske kunde vara en vettig människa det här. Jag måste sluta tro saker och inse fakta för en gångs skull. Och jag blir förbannad av resultatet. För allvarligt.

Det började hur normalt som helst. En kaffe. En uteservering. Lite kallprat. Inga problem.

Så börjar han kritisera servitören, jo sörru, han kan ju sånt där, är ju med i branschen. Sen ser han fläckarna i taket, och tjejen som sitter där borta, hon verkar lite svullen om händerna va?

Han tar upp telefonen, ska skicka ett sms. Jag ursäktar mig för toaletten. Ställer mig upp. "Ursäkta, vart ska du? Blir du sur för jag messar med telefonen eller?" Han kollar distinkt på mig, "Jag ska på toaletten" . Okej. Jag får lite dåliga vibbar.

" Jag dricker väldigt sällan, får inte ut något av att gå ut och bli full" Hasplar han bestämt ur sig en timme innan kaffet och uteserveringen. Men, vännen, vad ska du göra ikväll, undrar jag. Jo, svarar han, jag ska på drinkfest, fy fan, det kommer att bli en sån bläcka ikväll, du anar inte! Får jag till svar. Jag känner av vibbarna igen.

Pricken över i:et kommer när han i ett svagt ögonblick (det måste vara svagt hur annars kan man förklara det) Tar sitt pekfinger och stoppar in det i mitt öra.

Den här människan måste vara mentalt störd. Tur att jag insåg det på andra dejten. Synd att alla jag träffar är så här.